Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställen utgör stranden af sjön Stora Le, så tilldelades
manskapet skarpa patroner, för att vid påkommande
behof kunna genom försvaret af provianten få visa skyldig
tacksamhet för passagen. Ovanligt var just icke heller
att norrmännen plägade snappa bort både provianten och
proviantkosten. Vår armé hade redan i detta hänseende
lidit rätt kännbara förluster.
Efter väl förrättad inskeppning gingo båtarna utan
dröjsmål till sjöss. Intet sätt att resa kunde med detta
förliknas. Lik en asiatisk despot på sin tron satt jag
här i allsköns bekvämlighet på en liten backe af fläsksidor
och smörtunnor, rökande på min pipa i all maklighet
under båtens stilla framskridande; här skakades hvarken
kroppen, såsom vid marche-forcée på bondkärran, ej
heller marterades fötterna, såsom vid tågande. Omöjligt
kunde man färdas i mera ro och stillhet. Hade blott
funnits något att äta, skulle allt varit bra; men på
födoämnen hade vi rätt knappt, oaktadt lasten bestod af idel
matvaror. Manskapet provianterades för 5 dagar, men
såsom officer fick jag ingenting med af den sorten. —
Hvar båt kommenderades af en underofficer och roddes
af 6 till 8 man, sekunderade af min kommendering, som
var fördelt på alla båtarna. Sakta framsmögo sig dessa
på den jämna vattenytan, under branta skogbeklädda
bergklyftor, som reste sig längs stranden i dyster
enformighet.
Rodden fortsattes hela natten. Först frampå
morgonen gingo vi i land vid en bondgård nära Trankils
kyrka. Där låg en afdelning af Dalaregementet för att
observera den midt öfver sjön belägna gränsen; men det
lustbaraste jag här såg, var ett original med grå
mustascher och grå syrtut, en kapten vid landtvärnet, med en
deciderad smak för finkel, hvaraf han klunkade i sig rätt
tappert utan att ändå bli plakat, så ofta han än anlitade
flaskan, antingen till blandning i kaffekoppen eller rent
och obemängdt; däremellan skämtade han med värdinnan
eller lekte med sin röda pudel, som så till vida liknade
husbonden, att han hade mustascher och var hjärtans ful.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
