Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ju äfven hos dem mycken inbilskhet regerade, till ex.
i den ton, som enkannerligen vidhängde alltifrån den
kungliga chefperioden, att nämligen snegla med ett visst
moquerie åt allt, som på något sätt afvek från de vid
Västmanlands regemente vedertagna plägseder, äfvensom att
tro sitt regemente allena i fullkomlighetens tillstånd.
Om aftonen den 28 juni samlades 300 man af båda
regementena under en kaptens befäl för att aflösa den
½ mil längre fram i ett pass mellan bergen vid gränsen
stående fältvakten. En sådan vakt räckte tre dygn.
Härvid började min gradpassering såsom soldat. Värjan och
officerstecknen kvarlämnades i lägret; jag mottog ett
gevär, ett bantlär med 60 skarpa skott och intog min
plats på högra flygeln i soldatledet. Framkommen till
fältvakten, gjorde hufvudstyrkan halt, aflöste förposterna, och
den gamla vakten fick återvända till lägret. Jag blef
kvarhållen vid vakten, där vi om natten lågo på marken
invid de kopplade gevären.
Följande dagen förflöt utan äfventyr. Som vädret
var regnduskigt, togo officerarne sin tillflykt till en
riskoja, uppförd på en bergskulle. Dit kom en kronofogde
från trakten, en älskare af det ädla raffelspelet, och
såsom ämabla värdar skyndade kamraterna att arrangera
ett parti, hvarvid hände den gode herrn det missödet att
med rensopad bröstficka få återresa hem. Under spelet
var jag blott en stilla åskådare. Hvarken då eller
sedermera, under min tjänstetid erfor jag ringaste håg för
spel, hvilket också kom mig väl till pass, emedan på
den tiden funnos ganska många öfverdådiga spelare vid
regementet, hvilkas exempel troligen fört mig långt, om
jag känt någon böjelse att beträda denna slippriga bana.
Efter att ej på första dygnet blifvit använd till
annat än patrullering, blef jag kvällen därpå beordrad att
posta på vedettkedjan, där hvar rote eller post utgjorde
3 man, af hvilka en alltid postade, medan de andra
hvilade, eller om natten patrullerade mellan närmaste
vedetter. Natten förflöt lugnt; men i detsamma solens
första strålar förgyllde grantopparna den 30 juni, och just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
