Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läst. Manövern efter reglementet hade jag väl i
hufvudet, men visste ändå inte att riktigt föra min pluton
första gången jag stod i linje, utan måste såsom mentor
begagna den gamla korpralen, som stod bakom mig i
plutonluckan, och som säkert aldrig läst en rad i
reglementet, men det oaktadt var bättre hemmastadd i
evolutionerna än herr fänriken själf.
Tre veckor försvunno ganska hastigt. Kamraterna
klagade immerfort öfver ledsnaden och öfver de
galenskaper, som brukade följa på öfverstens rus; och som
ruset dagligen förnyades, togo galenskaperna ingen ända.
Man var högeligen missbelåten. Jag däremot tyckte allt
var förträffligt; förargelsen rörde mig föga, matanrättningarna
hade visserligen kunnat vara bättre, men jag var
icke kräsligt uppfödd, och jag fann mig således tämligen
belåten med hvad som vankades. Den militära
tjänstgöringen harmonierade för mycket med de önskningar
jag alltid hyst, för att jag icke med största ifver skulle
omfatta tillfället att fullgöra hvad min plikt tillhörde.
Här i lägret, under oafbruten ordning och sträng tillsyn,
var just rätta stället att inhämta och vänja sig vid
detaljerna af truppens behandling och vid den punktlighet
och hörsamhet, som utmärker militärväsendet. Jag var
riktigt i mitt element.
Vid denna tid inträffade händelser, som helt
oförmodadt gåfvo vår verksamhet en förändrad riktning.
Lyckan tycktes för ett ögonblick le mot de tappra
finnarne. Efter Sveaborgs fall hade fienden skyndsamt
inkräktat hela Finland med undantag af de norra länen; men
några lyckliga träffningar i Österbotten, förnämligast de
vid Siikajoki och Revolax, hade gifvit sakerna en ny
vändning, hvarigenom det blef möjligt att återtaga
offensiven å svenska sidan. Under loppet af sommaren blefvo
ryssarne öfverallt tillbakaträngda. Trupperna i Savolax
skickade redan ströfkorpser öfver ryska gränsen, och
strandarmén marscherade söderut för att räcka handen åt
åländska fördelningen. Törhända skulle tillräcklig
undsättning af manskap och krigsförnödenheter ännu frälst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
