- Project Runeberg -  Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808-1809 /
33

(1903) [MARC] Author: Carl Johan Ljunggren - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket lättare, som jag hoppades snart få störta mig i
hvirfveln af krigets omskiftningar — det så länge
eftersträfvade målet för mina mest brinnande önskningar; ty
med lif och själ var jag krigsståndet tillgifven. — Jag
kallades från allt grubbel till muntrare föreställningar af
det lustiga sorlet från kamraterna, som på däcket slagit
en ring omkring vår skeppskapten, hvilken hade den fula
vanan att beständigt famla i dryckenskapens töcken. Nu
var han blott halfpirum och förtäljde sina sjöhändelser,
hvarvid han, efter sjögastmanér, skar så bra till i växten,
att berättelsen lönade mödan att åhöra i brist på annan
sysselsättning. Dock öfvertygades vi snart nog, att de
stora orden föga harmonierade med hans mindre pålitlighet
i yrket.

Natten förflöt stilla och trankilt. Vädret var mildt,
seglingen på intet vis obehaglig. Nere i kajutan lågo vi
däremot ganska illa. Man hade bredt ut segel och kappor
på golfvet, hvaruppå vi snarkade i stor trängsel. Kvalm
och instängd luft marterade oss; också voro vi på fötter
innan dagningen, för att på däck få andas ut och se solen
uppgå, en åstundan, som dock förblef ouppfylld, ty
morgonen var töcknig, himmelen mulen, och ingen sol syntes
till. Tvärtom skockade sig allt flere moln på
himlahvalfvet, och blåsten ökades stundeligen, så att det snart
hven den mest kusliga musik i tackel och tåg. Hafvet
gick redan ganska högt. Man spådde storm och började
minska segel. Skeppet lade sig så mycket på sida, att
det ville sin egen konst att gå rakt fram på däcket utan
att ramla ner till den i vattnet lutande relingen, hvilket
för ovana sjöfarande just inte var någon angenäm
påminnelse om det kapriciösa elementets förmåga. Allt
detta var gjordt inom mindre än en timme. Stormen var
redan i full vigör, och skeppet sköt en förvånande fart i
de vilda, skumbetäckta böljorna. Kaptenen tillspordes om
kursen; men som han redan hade morgonruset på halsen,
voro hans ord icke tillfredsställande. Han framtog dock
ganska beredvilligt ett sjökort, anställde ett slags mätning,
men gjorde med cirkeln, för att utmärka skeppets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fin18092/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free