Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndpunkt, ett så vidt gapande hål genom pappret, att en
flotta af 20 linjeskepp kunnat bekvämligen manövrera på
den punkten.
Mot middagen hade vindens raseri än vidare tillväxt.
Den häftigt upprörda sjön svallade fräsande om sidorna
på skeppet, hvilket likt ett flarn dansade från våg till
våg. Det var nu ogörligt att bli på däck, öfver hvilket
den ena störtsjön efter den andra vältrade sitt hvita skum,
så att luckorna måste påläggas, hvarigenom det stackars
manskapet nere i fartyget kom i en ohygglig belägenhet,
saknande frisk luft och plågadt af sjösjuka, hvars
utgjutelser synnerligast besvärade dem på nedersta bottnen, i
anseende till uppbörden af evakuationerna från de ofvanföre
liggande. Officerarne instängde sig i kajutan, hvars
fönsterluckor också måste före, till värn mot det
våldsamma, påträngande vattnet. Ljus upptändes. Man
nödgades ligga stilla, emedan det var platt omöjligt att stå
på benen. Lyckligtvis voro blott 2 bland oss sjösjuka,
den ena vår gamla major, och han kröp in i kaptens kabyss
innanför kajutan. På längden var det emellertid alldeles
odrägligt nere i kajutan: man kunde inte annat än längta
efter ombyte; också försökte några af oss att på
eftermiddagen kräla upp på däcket för att andas ut. Där
mötte en ryslig anblick. Stormen hade nått sin höjd.
Vågorna liknade skyhöga berg, mellan hvilka skeppet
slungades med en sådan fart, att när det från ryggen af
en våg slungades ned i djupet, tycktes det direkt skola
gå till botten. Det andra fartyget syntes långt borta och
försvann stundtals mellan vattenmassorna, till dess det
i nästa ögonblick visade sig så högt uppe, att det liksom
hängde uppe i luften. Från de svartgrå molnen
nedpiskade ett groft regn. Vågornas och stormens
fruktansvärda dån döfvade sinnena. Genomvåt stod styrmannen,
fastbunden vid rodret. Kaptenen däremot var alldeles ifrån
sig. Visst hade skrämseln förjagat ruset, men allt hans
kurage hade följt med, så att han stod där handfallen,
utan att kunna något företaga. — Finska kusten syntes
nu tämligen nära; på en holme sågos till och med träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
