Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke i den mening, man vanligen fäster vid uttrycket
vackra trupper, nämligen långa, resliga figurer, väl
putsade, väl hopsnörda, väl rättade, väl inöfvade maskiner
för exercisfältet. All yttre prakt saknades totalt hos
finnarne, som med nog mycken benägenhet för osnygghet
och med sina lappade, utslitna uniformer på intet vis
kunde göra anspråk på att briljera. Vackraste regementet
var Nylands och därnäst Tavastehus. Ibland dem funnos
verkligen herkuliska gestalter med manligt sköna ansikten.
Savolaxare och karelare voro i allmänhet fult folk, med
ett på en gång sturskt och trumpet utseende, gråbrunt
skinn af pärtröken, men viga och smärta kroppar.
Österbottningarne voro långa och ståtligare, men ansågos
såsom de dåligaste af finska soldaterna. Olik hela det
öfriga finska infanteriets, var deras uniform blå, hvartill
hörde gula byxor. Karelska jägarne buro gröna uniformer,
dragonerna och artilleriet blå, men alla öfriga grå, hvart
regemente afskildt af olika kragar och uppslag. Såsom
fälttrupper voro finnarne oefterhärmliga: tappra,
ståndaktiga, nöjda med litet, alltid färdiga till anfall och
förträffligt instruerade i fälttjänsten. Tyvärr minskades
dagligen deras antal genom oupphörliga strider, som ständigt
slukade nya offer. Att ersätta vakanserna var inte
tänkbart, så länge fienden innehade dessa regementens
roteringsorter. Också voro bataljonerna svaga och
inkompletta; många hade blott hälften af primitiva styrkan.
Till 4:de finska brigaden räknades en Västerbottens
bataljon, med långt, raskt, välbildadt folk, utmärkt af en
liflighet, som man skulle tro oförenlig med nordbons
lynne. De svenska trupperna, som intogo queuen i
kolonn, voro obestridligen de prydligaste både till utseende
och takt, men äfven dessa illa beklädda. Upplands
regementes blå jackor hade gula kragar, helsingarnes hvita.
De senares vargeringsbataljon var klädd i ett slags grå
färg, mycket stötande i brunt, och var i synnerhet rik
på ungt, trefligt manskap. Öfver hufvud utmärktes alla
af ett martialiskt utseende.
De trupper, som nu voro stadda på vandringen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
