Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till diversion för den hårdt ansatta vänstra flygeln
beslöt general Adlercreutz att genombryta ryska centern.
Nu kom äfven turen till oss. Order meddelades svenska
trupperna att rycka ned från backarna, gå öfver ån och
anfalla ryska linjen med bajonetten. Manövern utfördes
högst gravitetiskt. Vår bataljon öppnade balen. Vi ryckte
an mot ån. På den tiden förstod man icke att anfalla i
kolonn. Vår gamle major lät därför fanrotarna få
riktpunkt och kommenderade på exercismanér en ordentlig
linjemarsch öfver ängarna, hvartill ryska kanonkulorna
sjöngo takten, under det de bortsopade hela rotar af de
våra. Icke förty klefvo vi manhaftigt på, med all
ackuratess i rättningen, ända tills vi voro nära de aktiva
jägarena, som vid vårt annalkande kastade sig bakom vår
linje och följde efter. Numera voro vi inom skotthåll för
ryssarnes musköterield, som åstadkom långt värre
förödelse än de med densamma uppspäckade kanonkulorna.
Den verkade förstörande på det ringa afståndet. Soldater
stupade hoptals, antingen döda eller illa sårade; äfven
flere officerare föllo. Härigenom blef bataljonons vänstra
flygel utan befäl; också började 7:de och 8:de plutonerna
släpa efter linjen i ett slags oreda. — Framåt gossar!
ropade majoren, gående midt före bataljonen, och ropet
förvandlade sig i ett skrålande hurra utåt hela linjen.
På sådant vis nalkades vi åbrädden. Där gällde det att
komma öfver vattnet; och se, det var inte så lätt! Till
en början råkade vår vackra linjemarsch att inställa sig
själf vid den rast, som naturligtvis måste föregå passagen
öfver det våta elementet. Ån var så pass djup, att några
våghalsar höllo på att drunkna, emedan de utan behörig
varsamhet plumsade ned i vattnet. Bra hårdt syntes det
oss att vänta döden af både vatten och eld, fastän någon
relâche vankades i senare alternativet vid åbräddarna,
som beskedligt skyddade för kulorna, hvilka hveno sin
väg bort öfver vara hufvuden. För min del fann jag mig
befogad att begagna ett stratagème sedan skolåren: jag
tog nämligen, med biträde af en gärdselstång, ett skutt
öfver hela ån, utan att det ringaste få fotbad, såsom mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
