Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverste Cedergren, som red af och an på en röd skäck, på
hvilken en kula upprifvit sidan, så att tarmarna pöste ut.
— Verkligt imponerande är åsynen af en ur elden
återvändande krigarskara med sina sotiga bajonetter, sina
krutbesprängda mustascher, sina af fängkrutselden
besudlade ansikten och den allvarsamma, barska blicken!
Sådana voro här alla; därtill blodbestänkta på händer
och remtyg till följe af det biträde de lämnat både vän
och fiende! Men glädtighet och skämt återtogo snart sitt
välde. Man pratade muntert om dagens skiften och om
de mödor man redan öfverstått. Man beredde sig på nya,
allt med en sorglös likgiltighet, liksom hade inga faror
existerat.
På själfva landsvägen stodo långa rader af kopplade
gevär. Rundt omkring, på vägen och uti dikena, sutto
eller lågo soldater, hvilande på sina ränslar. Mellan dem
stodo grupper af språkande. Trängseln var gränslös, ty
utom ammunitionsvagnar och ridande, som färdades fram
och åter, smögo tjogtals fångar, hvilka föstes tillhopa lik
boskap på en åkertäppa bakom byn; och dessutom gingo
eller buros i alla ögonblick blesserade för att embarkeras
på skutor, ankrade vid hafsstranden. Läkarne hade full
sysselsättning; i synnerhet var öfverfältläkaren Bjerkén
särdeles verksam på den plats han intagit nära batteriet
vid landsvägen, förbi hvilket alla måste passera och där
öfning ingalunda fattades uti hans blodiga, fastän
välgörande handtverk.
Emellertid fortgick striden ånyo med lika bitterhet
som på morgonen och uti samma position, hvarur fienden
icke var mäktig att delogera armén. Däremot blefvo
anfallen mot vänstra flygeln allt mer och mer betänkliga.
Alla våra disponibla trupper måste tåga åt det hållet för
att arbeta emot den hotande öfverflyglingen. Vår
bataljon delades i två detachement, hvaraf det ena, Lif- och
Sahlbergs kompanien, under mitt befäl beordrades att ställa
sig längst ut på vänstra flygeln, som nu utgjordes af
1:sta brigaden. Vi marscherade öfver de skogiga kullarna,
bakom den linje Upplands och Helsinge regementena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
