Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formerade, och uppställde oss vid slutet af linjen i en
stenig, med låg marskog beväxt terräng vid foten af ett
berg. Brigadadjutanten gaf mig anvisning om stället, där
vi placerades i nästan rät vinkel mot den öfriga linjen.
Lifkompaniet ryckte ut på jägarkedja, Sahlbergs kompani
förblef bakom det i sluten trupp. Själf vandrade jag
emellan båda för att vaka öfver alltsammans, sedan numera
intet annat befäl fanns kvar än en fanjunkare vid
hvartdera kompaniet, men lyckligtvis bägge dugliga karlar.
Ryssarne, som inte voro särdeles manstarka, blott några
spridda trupper här och där, veko vid vårt anryckande,
och gevärselden började genast. Deras egentliga styrka
agerade till höger om oss, emot var brigadlinje; men
småningom drogo de sig allt mer emot min jägarkedja,
så att de snart voro oss mångfaldigt öfverlägsna. Deras
mål, att öfverflygla oss, fordrade kraftiga anfall på denna
vår yttersta punkt, hvarför deras antal växte hvart
ögonblick. Ändock fortfor vår väl underhållna eld att hålla
dem på vederbörligt afstånd. Åtskilliga gånger voro de
bra närgångna: de föllo med sådan fart och öfvermakt på
jägarkedjan, att den kastades tillbaka på den slutna
truppen, hvilken då med bajonetten måste rycka fram och
återställa jämvikten. Men förvånande var ryssarnes
vördnad för våra bajonetter. Så fort de fälldes, ryggade
fienden hastigt tillbaka. Nekas kan icke heller, att det måtte
vara bra hemskt, när en hel rad bajonetter kommer en så
där burdus på lifvet, att man ser hvitögat på fienden och
i hans ursinniga blickar läser den onda meningen.
I vild förbittring rasade striden ända till mörkningen.
Skjutningen var ytterst häftig. Ingen ville ge vika;
jägarkedjan slogs man mot man. Många af mina knektar föllo;
på mig själf gick ännu en kula genom hatten, ofvanför
hjässan. Och såsom jag förutsåg, att slutet skulle bli
reträtt, var jag angelägen, att de sårade i tid fördes
undan till Oravais; de minst skadade fingo transportera
sådana, som inte kunde hjälpa sig själfva.
Lika liflig var musköterielden bakom oss vid
brigadlinjen: den skakade luften och spridde en så tjock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
