Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början. Huru många af dem voro döda, kunde aldrig
utrönas, emedan en stor del sårade togos om hand på fartyg
för att transporteras till sjukhusen, hvilka voro så
beskaffade, att man sällan återfick någon afpolleterad.
Under loppet af dagen besöktes vi af brigadchefen,
som i de förbindligaste ordalag tackade mig för mitt
envisa motstånd aftonen förut, hvarigenom brigadens vänstra
flygel i det längsta bevarades från öfverflygling. Han
tillade därjämte, att han ämnade föreslå mig till
erhållande af tapperhetsmedaljen i guld. Jag däremot, som
väntat snubbor, för det jag lämnat slagfältet utan order,
stod helt förbluffad. Men så går det till! Man skär
lagrar utan att ana det. Allt i den här världen är tur
eller otur!
Sålunda ändades, efter 14 timmars blodigt fäktande,
träffningen vid Oravais, den mest mördande, den längsta
under hela finska kriget, och som också blifvit den sista,
om inte den käcka general Döbeln dagen förut lyckats
piska ryssarne ifrån Juutas, nära Nykarleby, dit de redan
framträngt i arméns rygg. Hela vår effektiva styrka
kunde kanske räknas till omkring 4,500 man af alla vapen,
hvaraf tre fjärdedelar svenskar. Finnarne hade vid Oravais
blott 4:de brigaden, utom några svaga bataljoner af de
öfriga. General Adlercreutz kommenderade på stället i
sin egenskap af arméns generaladjutant. Vår förlust var
ganska stor: omkring 40 officerare och 1,200 man
dödskjutna och sårade, men ganska få fångna. Ibland de
blesserade räknades general Vegesach samt
brigadcheferna öfverstarne Platen och Brändström. Om mängden
af lossade skott under denna dag kunde slutas däraf, att
hvar soldat tilldelades 2:ne gånger nya patroner, 60 hvarje
gång, utom dem, som fyllde patronköket vid stridens
början. Ingen trofé gick förlorad, hvarken kanon eller
fana, icke en gång en trumma. Att ryssarne förlorade
långt mer än vi, kan med säkerhet antagas, utan att
därför behöfva tillgripa den vanliga taktiken i armérapporter,
som alltid till det minsta tredubblar fientliga härens
förlust. Men saken talar här för sig själf: ryssarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
