Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldragelser voro verkligen af den rysliga beskaffenheten, att
man slutligen inte skattade ett människolif mer än en
myras. I en sinnesförfattning, då man utan betänkande
offrar sitt eget lif, måste man lika ringa akta sin nästas.
Likväl må ingen inbilla sig, att våra soldater i allmänhet
ådagalade ett så barbariskt lynne. Tvärtom! Jag var
denna dag vittne till flera hedrande än vanhedrande
gärningar. Jag såg till exempel, huru sårade med tecken
till det ömmaste deltagande och efter bästa förmåga
understödde eller rent af buro andra sårade landsmän,
till och med ryssar, som voro värre åtgångna, än att de
själfva kunde hjälpa sig, till förbindningsstället. Den där
grymma, djuriska vildheten varade blott så länge
bajonetten vändes mot fienden; så fort det hette „hvila
gevär!“ följde också synbarligen mänskligare känslor, och
medlidandet intog öfverspänningens ställe. Soldaterna
gingo så långt i fromhet, att de efter striden på sitt vis
anställde betraktelser öfver sina blodiga mandater. Så
hände, att en korpral af Lifkompaniet, utmärkt skicklig
skytt och därför anförtrodd en eröfrad norsk jägarstudsare
med rättighet att skjuta, när och på hvad sätt han ville,
under nattmarschen från Oravais yttrade, att han önskade
sig „icke ha synd för gårdagen“, såsom orden föllo; och
tillspord, hvad han därmed menade, svarade han: „jag
sköt i går 47 skott och bara två bommar“. — Således
kände den gode mannen något slags samvetsskrupel öfver
sina 45 träffare.
I två dagar fingo vi hvila ut i Nykarleby. Kvarter
hade jag fått och en säng, hvilket då för tiden inte
vankades alla dagar; men intet mat fanns, hvarken i kvarteret
eller utom hus. Den konfusion, som följde
krigshändelserna i spåren, mängden af hungriga magar och den lilla
stadens klena resurser nekade stadsboarne att på behörigt
sätt undfägna sina gäster. Också tog jag mitt parti: jag
åt litet och hvilade dess mer; likaså kamraterna och
manskapet; vi rastade i ordets fulla bemärkelse. Ingenting
var för öfrigt att skåda, ty Nykarleby är inte något
märkvärdigt ställe: låga, rödmålade trähus med torftak, på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
