Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oerhörda skjutandet, som förryckt mina stackars örhinnor.
Slogs en dörr häftigt till, strax tyckte jag mig höra ett
kanonskott. Det minsta buller pinade jämmerligt
hörselorganen.
Den 17 september bröt armén upp från Nykarleby.
Marschen skedde brigadvis, så att jag inte vet, hvilka
trupper deltogo i tåget; men som jag i staden sett
soldater af det vidtfrejdade och bland finnarne företrädesvis
utmärkta Björneborgs regementet, så förmodar jag, att
äfven 2:dra finska brigaden stött till de öfriga. — Vår
bataljon var nu ganska medtagen. En löjtnant (baron
Falkenberg) förde befälet, och utom honom voro vi blott
2 officerare; spel och manskap uppgingo tillsammans till
inte fullt 300 man, sedan alla sjuka och blesserade blifvit
afpolletterade till sjukhuset. Ingen fientlighet förspordes
under marschen, som därföre gick ordentligt och stilla,
utan annat uppehåll än de vanliga rastningarna och ett
par timmars väntan, medan trosskolonnen passerade. Och
det var en reputerlig tross man bestod sig vid finska
armén. Oberäknadt de vanliga ammunitions-, proviant- och
sjukvagnarna, medförde befälet stora skaror vagnar och
kärror, tungt lastade med allt, hvad dessa stackars
husvilla i en hast kunnat frälsa från hemorten. Också
framtedde deras packvagnar det befängdaste sammelsurium af
husgeråd; till och med en mängd pirrögda tärnor, mer
och mindre fagra, följde med i släptåg såsom hushållerskor
eller kanske i någon ljufvare befattning; ty finska
soldaterna förstodo att försötma hvilostunderna efter fejd och
vedermödor. — Åt hvar och en officer bestods en
hästration i kontant mot förbindelse att själf ombesörja
fortskaffandet af sin tross.
Vid vägskillnaden till Jakobstad, som den dagen
passerades, förnummo vi, att vårt regementes 2:dra
bataljon efter en lång och vidunderlig sjöfärd anländt till
samma stad, men icke hunnit debarkera innan arméns
reträtt utan måst söka en ännu nordligare hamn, hvarför
ock denna bataljon icke kunde användas vid armén förrän
på sena hösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
