Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela landsvägen garnerad med hufvudbonader och
bajonettspetsar. Vid bron började äfven kanonernas dånande
buller, och likaså på ryska sidan framfördes artilleripjeser,
så att inom några minuter var kanonelden rätt skarp.
Det blef på en lång stund ganska allvarsamt omkring den
lilla kullen. Och under allt detta stod vår artillerilöjtnant
orörlig, dirigerade sina pjesers eld med orubblig köld,
fastän fiendens kulor upprefvo jorden i batteriets
bröstvärn och strödde den öfver oss allesammans. Vi, som
utgjorde kanonbetäckningen, lågo stilla på gräset i
sluttningen bakom batteriet och hade ingenting annat att göra
än helt simpelt åskåda den förstörelse, kanonkulorna
anställde både i marken och bland de gulnade björkbuskarna.
Annars var träffningen tämligen skarp omkring bron, där
den rasade i vildt tumult. Å ömse sidor syntes man bra
envis. Svenskarne ville hålla sig kvar i sin position,
ryssarne förjaga dem därifrån. Skjutningen gjorde dock
vida mindre skada, än man bort vänta af det åsklika
skrålet. Jägarne, som egentligen underhöllo den, hade
svårt att träffa hvarann i deras liggande ställning.
Artilleriet, i synnerhet talrikt vid bron, intonerade emellanåt
rätt flitigt, till ringa båtnad för ryssarnes flera gånger
itererade försök att framtränga i massa mot broruinerna.
Kanondundret upphörde likväl snart nog, skymningen
kom emellan; men jägarelden höll länge uti. Ju mer det
mörknade, dess härligare blef skådespelet omkring oss.
Man skulle här fått ämne till ett grant eldskensstycke,
i effekten af det rödbruna, skimrande ljuset från den
ännu brinnande bron, som i kapp med de snabbt
öfvergående blixtarne ur handgevären spridde sin glans öfver
både människofigurer och hela den omgifvande naturen.
Det var i sanning en skön tafla!
Längre fram på kvällen afstannade all skjutning.
Fienden, uppgifvande förslaget att forcera oss i fronten,
drog sig inåt skogen. Man uppsköt fortsättningen till
morgondagen. Svenska bataljonerna kvarstannade i
närheten af ån, likväl något tillbakadragna. Bivuaker
upprättades, gevären kopplades, och tapto genljöd genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
