Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
paltor mot goda och varma kläder, så mycket mer
efterlängtade, som vinterfälttåget redan visade sig i perspektiv.
Munderingsjackorna voro grå med blå kragar, uppslag och
uppveck på skörten, samt pantalongerna också grå, snäfva
och åtsittande, jämte svarta halfdamasker, gående upp
på halfva benet liksom stöflar. Det kuriösaste af hela
dräkten var likväl de så kallade regementsmärkena, ehuru
dessa ej anlades förrän följande året vid hemkomsten.
De bestodo i små, runda, målade träbrickor af olika
färger, till skillnad regementena emellan, och fästades
framtill på hatten, strax ofvanför messingskordongen.
Västmanlands regementes färger voro blått, hvitt och rödt.
På sätt jag redan nämnt lopp tiden med hastig fart.
Vi exercerade en stund och hvilade resten af dagarna,
merendels i mycken enformighet. Någon egentlig
sysselsättning gafs inte utöfver hvad tjänsten tillhörde; böcker
saknades totalt och saknades ej heller af de fleste bland
kamraterna, som voro gräsligen bekajade med benägenhet
för kort, ett studium som ganska nitiskt bedrefs från
morgon till kvällen. Promenaderna voro inte heller
lockande, emedan de första dagarnes torra och vinterlika
väderlek måst ge vika för den omilda, kulna hösten med
sitt appendix af regn, blåst och bristande solsken. Ute
stötte man på djup smuts eller vattenpussar; det var
klokare att sitta kvar vid spiselbrasan. Inga herrgårdar
funnos i nejden, så att sällskapslifvets nöjen inskränktes
till umgänget inom officerskorpsen. Folket förstod oss
ej och var föga intressant. Det råder stor tvärhet och
butterhet hos finnarne jämte mycken slughet och
illparighet. Den öppna godhjärtenheten, man så ofta blir varse
i svenska bondens anlete, söker man förgäfves i finnarnes:
deras ansiktsdrag äro tjocka och breda, deras växt kort
men smidig och utvisande styrka och vighet. Likt
nordens flesta barn ha finnarne blå ögon, ljus hy och nästan
linfärgadt hår, men deras hud har ett smutsigt utseende,
måhända en följd af den inrökning, deras lekamen undergår
i pörtena, ehuru dessas egentliga hembygd råkas först i
Uleåborgs och Savolax län. Äfven bland kvinnokönet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
