Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbryta, och af sådan anledning anlades förmodligen
befästningen. Nog af, alla bataljoner måste till samma
arbete lämna sin kontingent, som i några dagar sysselsattes
med gräfning, vallars uppkastande, stens uppbrytande,
skogsröjning o. d. Också på min lott föll en sådan tre
dagars kommendering i spetsen för 200 man, hvarförutom
tvenne dagar åtgingo till fram- och återmarschen, så att
nära hela veckan förflöt i denna hvarken roliga eller
ledsamma befattning. Väl och lyckligt på stället, hade jag
platt ingenting att göra, om inte att åse knektarnas
trälande. Himango är en marknadsplats, hvars alla
boningshus upptogos af herrar fortifikations-officerare med sina
adjutanter, skrifvare, ritningsplaner och pappersluntor,
så att vi gräfvare måste åtnöjas med marknadsbodarna,
hvilka naturligtvis voro utan möbler, till och med utan
fönster, emedan sådana snppleanterades förmedelst
brädluckor. Lyckligtvis var luften ännu måttligt kall och
någorlunda passande för vårt halfbivuakerande på
granrisbäddar. Jag hade dessutom en lustig
kommenderingskamrat, en fyrtioårig fänrik af Upplands regemente, som
trakterade med en mig förut okänd rätt, nämligen
kojufver, hvilken han högeligen prisade och dito spisade med
långt större aptit än jag. Därtill regalerade han med
förtäljandet af sina bonfortuner hemma i Bälinge socken i
Uppland, som utgjort teatern för hans bragder i den vägen,
hvartill jag dock inte tilltrodde den gode vännen särdeles
lysande framgång i anseende till hans lilla puckel mellan
axlarna och hans koppärriga, gråbruna anlete.
Under vistandet i Välikannus fingo vi besök af ett
högst oväntadt främmande, nämligen kosacker. De hade
rakat förirra sig, kommit öfver demarkationslinjen in på
arméns område och presenterade sig en vacker dag midt
ibland de svenska trupperna. Såsom fångar blefvo de ej
ansedda, utan sändes tillbaka till ryska förposterna. De
voro fem till antalet. Ingenting militäriskt utmärkte dem
med undantag af beväringen; de liknade våra bönder i
sin klädsel, några blå, andra grå, utan ringaste
uniformsaktigt; hufvudet ensamt skilde sig från bondkostymen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
