Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den lilla ryska mössan, och utom mustascher buro
de äfven tofvigt skägg på hakan. Hästarna syntes rätt
dåliga: små, magra och ytterst vanskötta. Det hela
lofvade inte stor krigisk nytta. Också hade vi lärt oss föga
akta kosackerna såsom fiender; de voro farliga endast för
värnlösa.
Redan för länge sedan hade general Vegesach utbytt
befälet öfver vår eller, såsom den hette, svenska
fördelningen mot någon annan korps i Sverige. Om generaler
var på denna tiden alltid ondt vid armén — jag fruktar
nästan, att den bristen förblifvit permanent. I själfva
verket må nu därmed förhålla sig huru som helst, så var
den nya fördelningschefen blott öfverste, nämligen chefen
för Upplands regemente grefve Schwerin, en lapprikarl,
som med möda kånkade sin stora istermage, och som inte
hade något kärare än att tillbörligen proppa den väl full.
I strategin gjorde han inga underverk och var ej heller
angelägen därom; han riktade blott sina spekulationer på
kokkonsten och lämnade alla andra omsorger åt de båda
brigadcheferna, till all lycka ett par redbara och
oförskräckta män. Med adjutanter var han i alla fall rikligen
välsignad; ibland andra åtföljdes han af två ryska
äfventyrare från svenska Pommern, hvilka ej förstodo ett enda
ord svenska eller finska, men kunde för öfrigt vara af
samma nytta som deras medbröder af vår egen nation, i
ty att de till häst flängde obarmhärtigt, undantagandes
när de redo bakom den lunsiga fördelningschefen, hvilken
lydde den gamla regeln „festina lente“ och hatade allt
fläng såsom skadligt för matsmältningen. Antingen den
inre, bättre känslan påminde honom om hans oduglighet,
och han därigenom uppmanades att, på sitt sätt, söka
vägen till underhafvandes välvilja, eller att han blott
älskade representera; nog af, han gaf dundrande
middagar, till hvilka de högmögende af befälet inbjödos jämte
en eller annan utkorad äfven af lägre grad. Vid en sådan
högtidsmiddag, söndagen den 23 oktober, förnam min
kvarteringskamrat, Falkenberg, att ryssarne den 19
uppsagt stilleståndet, så att fientligheterna åter skulle taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
