Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mildra den bistra kölden genom förtärandet af flera
dagars proviantbrännvin, hvilket befordrade honom till evig
hvila förmedelst en djup slummer, hvarur han aldrig
uppvaknade.
I en sådan snöyra, att man knappast kunde se vägen,
kommo vi den 30 till Hietamäki gård vid östra stranden
af Kemi älf. Där rastades den 1 december. Denna älf
var den bredaste vi hittills sett. Lik en sjö vidgades
den nära utloppet, och hela milen uppåt syntes gård vid
gård i halfcirkel omkring bukterna af de ojämnt
slingrande stränderna. Man kan näppeligen föreställa sig en
vackrare däld än den, som innesluter Kemi älf. Huru
skön måste den inte visa sig sommartiden, förhärligad af
grönska, af växternas florerande och af vattnets glittrande
i solstrålarnas brytning!
Den 2 december passerades gränsestenarna mellan
Finland och Sverige. Bataljonen hvilade en timme på
detta ställe, hvarifrån vi inte skildes utan en sorglig blick
åt det land, vi lämnade, där stoftet gömdes af så mången
bland våra käcka krigare, där vi öfverstått så många bittra
stunder, men hvarifrån vi åtminstone medförde minnet af
en och annan hedrande vapenbragd. Glädjen att återse
fosterjorden var emellertid stor. Första fjäten på svensk
botten framkallade våra soldaters entusiastiska
hälsningsrop; skogarna återskallade af deras gälla glädjeyttringar.
Den 3 december kommo vi till Torneå; men som
våra kantoneringskvarter skulle blifva i Nikkala, 1¼ mil
längre bort, gingo vi staden förbi rakt öfver älfven till
Haparanda, där landsvägen möter. Torneå älf var här
stor som en sjö, 16 till 1800 alnar bred, med en ö vid
västra stranden, hvarpå staden är byggd. I söder,
närmare utloppet, sågs en annan ö med Torneå landskyrka
och prydliga prästgård midt för den stora isrymden, som
i detta ögonblick lifvades af rörliga grupper, dels
marscherande, dels åkande. Huru härlig var icke denna granna
tafla, belyst af en klar, frisk vinterdag, som strålade öfver
snöfältet långt upp åt norden, slutligen begränsad af
mörkgröna skogshöjder! Slamret i staden nådde vara öron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
