Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klar och aftnarna gudomliga. Stjärnorna tindrade i hela
sin majestätiska glans ibland flammor af norrsken, nära
nog så lysande som det milda, melankoliska månskenet.
Svårligen skulle man, utan att se dem, kunna göra sig
rätt föreställning om det blånande, praktfulla i dessa
färgrika, rörliga norrsken, som förgylla horisonten och blott
vid denna polhöjd bli synliga i sitt rätta flor. Af sådant
skäl voro kvällarna de angenämaste af dagens stunder,
och promenader under detta glittrande sken obeskrifligt
intagande. Men också behöfdes i sanning någon
ersättning för den otroligt korta dagen. Vid ljus stod man upp,
ljus brann till kl. 10 förmiddagen, och åt man middag
kl. 12, måste åter ljusen tändas. Dagsljusets hastiga
aftagande påskyndades dessutom af de tjocka isfällar, som
betäckte fönsterrutorna och blott tillstadde en behaglig
skymning inne i rummen.
Länge fingo vi inte njuta lugnet i Nikkala och de
förströelser det tillfälligtvis starkt befolkade Torneå erbjöd.
Svenska trupperna måste lämna rum åt de finska, sedan
den inträffade stagnationen i krigshändelserna medgaf
större utsträckning af kvarteren. Efter 10 dagar afgingo
vi således, först till Sangis, där finska språkets bruk
upphör, samt vidare öfver Kalix, Töre och Råneå till Persön,
dit Västmanlands regemente förlades, på 14½ mils afstånd
från Torneå. Den trakt af Västerbotten, vi härunder
genomvandrade, är en slättbygd med en mängd kullar
och ännu mer vatten och strömmar. Visserligen fanns
god råd på vilda och vidsträckta skogstrakter i all sin
dysterhet och enformighet, men hela kustlandet är
tämligen uppodladt, särdeles omkring byarna, där flacka
snöfält, vågformiga efter kullarnes sträckning, bebådade
tillvaron af vidlyftiga åkrar eller ängar, nu alldeles begrafna
under snö. Öfverallt sågos rymliga boningshus,
understundom i dubbla våningar, försedda med höga spisar,
hvars sprakande lågor mildrade verkan af den smällkalla
vintern utom knutarna.
Västerbottningarne äro ett raskt, lifligt och godsint
folk, med öppen blick, ljus hy och reslig växt. Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
