Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte antingen den bistra kölden eller naturen åstadkom
deras rörlighet; men visst är, att de förekommo mig som
hade de haft kvicksilfver i benen. Aldrig såg jag
fortfärdigare människor: de löpte som vore de beständigt
jagade. Därtill glada, villiga och tjänstfärdiga, kunde
man få dem till hvad som helst. Deras dialekt var
släpande, med en brytning inte fullt ut så stark som
finnarnes, då de tala vårt språk, men något däråt i
uthållande ljud. — Torftighet, ett alster af klimat och landets
natur, mötte tämligen allmänt främlingen; men hvad som
fanns, erbjöds af godt hjärta. Bland födoämnen
framsattes vissa rätter, som voro kräsligheter längre söder ut.
Med förbigående af de flera slagen vildt jämte renkött
och rentungor, som äfven vankas i Stockholm, vill jag
blott nämna en fisksort, som inte finnes där, nämligen
taimen, en afart af lax, så mör, så fet, så läcker, att den
vore presentabel på ett furstligt bord; men som den måste
ätas alldeles färsk, beredd ungefär som graflax, kan den
inte bli någon långväga handelsartikel. — Att man befann
sig nära renarnas hembygd, visade ibland annat den
omständigheten, att så mycket af detta djurs skinn användes
till folkets nytta, både till pälsar, mössor, lappskor, ja,
man brukade till och med ligga på den mjuka hårsidan
af renkalfskinn, hvilket slags lakan man näppeligen torde
tilltro all dess lena smidighet.
Vid framkomsten till Råneå var jag redan sjuk.
Lyckligtvis blef prostgården mitt kvarter — en tillfällighet,
som troligen frälste mitt lif. Andra dagen var jag
urståndsatt att lämna sängen, ansatt af den häftiga
nervfeber, som under namn af fältsjuka anställde så stora
förödelser inom armén. Ungdomens kroppskrafter jämte
den gamla prästfruns moderliga omvårdnad besegrade
likväl, efter flera veckors lidande, den envisa febern, så att
jag för den gången slapp undan.
Emellertid hade regementet jublat i Persön och
förlustat sig där på bästa vis. I hela nejden rundt omkring
prisades de baler, officerarne anställt. Man var ledsen att
mista sådana gäster, men det hjälpte inte. Strax på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
