Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag några lappar, alla lika fula, lika dvärgväxta, lika
smutsiga, med aflånga ögon och från hufvud till fot
höljda af renhund samt åkande i s. k. akjor, ett slags
korta båtar, dragna af en ren utan annat anspann än ett
dragtåg från bröstlokan, löpande under buken mellan
renens bakben. De kommo ned till kustlandet för att
utbyta de produkter, renhjordarna gifva dem, mot andra
af dem behöfliga varor, förnämligast brännvin — det gift
som slutligen skall utrota dessa fattiga och fåtaliga
nomader. Anmärkningsvärdt är, att lapparne aldrig emottaga
pappersmynt i handel. Få de inte vara mot vara, måste
betalningen ovillkorligen ske i silfvermynt, hvilket de släpa
med sig till ödemarkerna för att där begrafva det, ty
därifrån återkommer det aldrig.
Utom mig och min uppassare, båda lika sjuka, hyste
prästgården ännu en sjukling af vårt regemente, en
vargeringsunderofficer, som också vid genommarschen måst
intaga sängen. Liksom alla öfriga arméns individer hade
den stackarn inte på 4 månader fått ett öres aflöning och
var således utan pengar. För att komma hem, satte han
hela sin lit till mig, som, med den tunnaste taskbok i
världen, ändå måste lofva att taga honom med under resan.
Denna anträddes omsider i första dagarna af februari,
efter de varmaste tacksägelser vid afskedet från vår
godhjärtade, ömsinta värdinna. Vintern var lika sträng, föret
lika ypperligt. Finnslädarna, som brukas öfverallt i
Västerbotten, äro alldeles oförlikneliga reseåkdon, hvari man
slinker fram så lätt, sittande på bottnen med utsträckta
ben i en bekvämligt hvilande ställning. Gropiga vägar
mötte väl tämligen allmänt, en frukt af den ovanligt
starka trafiken af forslingar till och från armén, dels med
trossvagnar, dels med slädar af tyngre konstruktion; men
de långa finnslädmedarna kilade öfver ojämnheterna, så
att man alls inte besvärades af groparna. Den lifliga
rörelsen i arméns grannskap förorsakade, att man
öfverallt mötte nya ansikten, nya scener, som genom ständigt
växlande föremål sysselsatte den resandes uppmärksamhet
från gästgifvargård till gästgifvargård. — Bistert kallt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
