Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommenderade regementet under öfverste Brändströms
frånvaro, hvilken åter ämnat möta oss på vägen till
Grisslehamn. Stjernstam var utan hufvud, obeslutsam, rå och
okunnig, såsom den tidens flesta militärer. Han vågade
ingenting på egen hand. Redan illa skrämd att hafva
inhiberat uppbrottet, framställde han helt enkelt
Adlersparres proposition, uppmanade kamraterna att själfva taga
sitt parti: saken tålte i sanning öfvervägas. Äfven en än
mera kraftfull chef skulle i detta ögonblick haft svårt nog
att fatta decision i en så ovanlig kasus. Alla stirrade
förvånade på hvarandra, ingen öppnade munnen.
Omsider bröts tystnaden af regementskvartermästaren kapten
Virgin. Han genomgick i korthet förra årets
krigshändelser, uppdrog en tafla af deras bedröfliga resultat, visade
huru allesammans voro en följd af regeringens förvända
åtgärder, och framställde den frågan, om man rimligtvis
kunde hoppas att nu förestående fälttåg skulle aflöpa
lyckligare under den galnings ledning, som innehade
tronen, helst som kriget nu vore att förvänta på svensk
botten. Han föreställde kamraterna angelägenheten att
sätta en bom för dårskaperna och slutade med en
uppmaning att kraftigt understödja Adlersparre i ett företag,
hvarpå Sveriges väl eller ve berodde. Impulsen var
härigenom gifven. Vikten af företaget uppvägde faran, något
hvar insåg det, och man kom öfverens om att invänta
Adlersparres trupper, att emellertid taga staden i
besittning, men framför allt att försiktigt bereda manskapet
på hvad som förestode, öfverlämnande sättet åt hvarje
kompanibefälhafvares egen skarpsinnighet. Man åtskildes
genast för att gripa verket an.
Med hufvudet fullt af funderingar öfver det
uppträde, jag nyss bevittnat, lämnade jag rådplägningen. En
revolution således! Allt hvad jag läst om franska
revolationen sväfvade oredigt för min inbillning. Och i sådant
skulle jag blifva inblandad! Inte att jag fruktade
utgången, ty så ung jag än var begrep jag ganska klart,
att det allmänna missnöjet var en säker bundsförvant,
men det ovanliga i saken förbryllade mig. Därtill kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
