Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att allt mitt hjärta klappade högt för kriget, och långt
hellre hade jag velat vandra utaf till Grisslehamn än till
Stockholm. Nu måste jag likväl svälja förtreten öfver
mina tillintetgjorda förhoppningar för att följa
kamraternas exempel att revolutionera manskapet. Såsom
befälhafvare för 1:ste majorens kompani gällde det att sondera
truppen. Men sättet? Därvid fann jag mig i stort bryderi.
Jag återvände till kvarteret att rådgöra med min värd,
borgmästaren Hellman, som jag råkade vid frukostbordet,
sysselsatt med helt annat än revolutionsplaner. För honom
yppade jag min förlägenhet med begäran af godt råd i
denna kinkiga sak. Hellman var en man, som helgade
Bacchus en ohejdad dyrkan och frågade för resten föga
efter denna världens bråk. Han mumsade och hörde på,
drack en klunk och plirade med sin jovialiska blick.
Slutligen sade han med en leende, likgiltig min: „Mitt
råd är, att herrn tar en sup och låter de där sakerna
hafva sin gång“. — Här var således ingen tröst. Jag
måste handla på egen hand. Kompaniets korpraler
kallades på mitt rum; i allsköns korthet gjorde jag dem en
föreställning, huruledes fortsättningen af det olyckliga
kriget genom regeringens bakvända tillställningar skulle
kosta oss alla lifvet utan något slags nytta, emedan
Sverige lika fullt blef inkräktadt, men att det nu gåfves
en möjlighet att göra slut på landets lidande, om vi
förenade oss med västra armén, som beslutit marschera till
Stockholm för att förmå kungen göra fred. En korpral
frågade om de därigenom undveke att gå till Åland, och
då de därom fingo försäkran, förklarade sig alla
beredvilliga att följa mig hvarthelst jag ville föra dem. De
lofvade utforska och förbereda soldaterna, och vi åtskildes.
Glad öfver all förmodan skyndade jag till
regementsbefälhafvaren, hos hvilken lika beskaffade underrättelser från
de öfriga kompanierna inom en kort stund inlupo, och
hvilket allt synbarligen muntrade hans sinnesstämning.
Nu repade han mod. Tullarne besattes med vakt för att
någorlunda hafva staden i vårt våld. En garnison af
Västmanlands landtvärn fanns väl i staden, men den aktades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
