Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott till det, som tilldrog sig under mina ögon eller på
något vis hade samband med min krigsbana.
Hvad den så kallade västra armén egentligen hade
att göra i Stockholm, torde icke så lätt kunna utfunderas.
Revolutionen var skedd den förutan, och för lugnet behöfdes
den på intet vis i hufvudstaden. Nog hade Adlersparre
handlat mer fosterländskt, om han från Örebro återvändt
till norska gränsen, som genom hans lustpromenad
lämnats försvarslös på vissa punkter. Men i ett sådant
återvändande hade legat större försakelse än man kan begära
af den arma människonaturen. Mödornas lön borde
skördas. Man kan inte förtänka den ursprungliga uppviglaren,
om han törstade efter någon belöning, ty företaget var i
alla fall djärft. Oaktadt det djupt rotade missnöjet hos
nationen egde Adlersparre i det ögonblick, han höjde
upprorsbaneret, ingen annan stödjepunkt än några fås
löften att med honom stå eller falla. Utgången doldes
ännu af ovisshetens slöja, allt berodde på raskhet och
beslutsamhet. — En annan fråga blir, om Adlersparre
verkligen var vuxen det värf, han åtagit sig. Talangfull,
vältalig och populär genom sitt intagande väsende, hade
han kunnat uträtta mycket, om icke hans naturliga
tröghet lagt band på den snabbhet och bestämdhet i handling,
hvarförutan ledaren för en revolution icke kan
sammanhålla och bringa en folkrörelses krafter till lyckligt slut.
Hade icke den oförskräckta general Adlercreutz gjort så
hufvudsakligt slag i saken genom kungens arrestering, så
skulle västra armén eller rättare Adlersparre kanhända
mött större svårigheter, än han mäktat öfvervinna. Sant
är väl åter att, hade inte Adlersparre gett första impulsen,
Adlercreutz skulle törhända inte vågat sin djärfva kupp.
Man råkar härvid i en så ändlös serie af suppositioner,
att det är bäst lämna dem alla å sida för att fästa sig
ensamt vid fakta. Ett faktum är det, att allt gått lika
väl eller lika illa, om aldrig Adlersparres armékorps visat
sig i Stockholm efter kungens arrestering. Men som den
nu kom hit, och som dess befäl behagade blanda sig i
politiken, tycks man hafva rätt att lägga befälhafvarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
