Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller ut till Djurgården upptogo en stor del af dagen.
Aftonrekreationerna voro alltid desamma: spektakler eller
småkotterier, hvarvid gärna sågos medlemmar af det täcka
könet, n. b. af den sorten, som bäst anstod den
ungdomliga lättsinnigheten. En och annan skämtsam tunga hade
vid sådana rolighetsgillen privilegium att hålla målron vid
makt utan att just behöfva välja hvarken uttryck eller
ämne; och stackare den, som blef skottafla för ordflödet.
Vissa syndabockar voro därtill utsedda, och min kapten
var ofta nog i denna ledsamma kategori; men så måste
också medges, att han passade förträffligt till mål för
munterhetens hugg. Näppeligen torde man i hela armén
kunna uppleta hans like i utseende. Hans reputerliga
mage hvilade på långa spindelben, ansiktet var till färgen
brungult, näsan kalmuckisk, läpparna tjocka. Till det
originella utseendet hörde också smaken att vara petit-maître:
rockkragen räckte honom öfver de utstående öronen, och
frackskörten betäckte inte fyllest den köttigaste
kroppsdelen, på magen dinglade en knippa berlocker och
karniolringar i en rik guldurkedja, en lorgnett hängde i
silkessnodd om halsen. Han och en annan kamrat, som
synnerligast led smälek för sin öfverdrifna
hushållsaktighet, voro oftast utsatta för utbrottet af ungdomsyrans
öfversvall.
För manskapet blef Stockholmssejouren ett annat
Capua. Den slapphet i disciplinen, själfsvåldsandan
alstrade, hade ett menligt inflytande på våra gamla
krigsbussar. Flatheten hörde till ordningen för dagen, och
sådant duger aldrig med soldater. Öfverbefälhafvaren
kunde ha sina politiska skäl att se igenom fingrarna med
smärre öfverträdelser; men låta manskapet märka, att man
krusade med dem, däri låg felet. Ibland flera företeelser
af lika halt må följande anföras såsom bevis för
Adlersparres disciplinära åsikter. En soldat af Västmanlands
bataljon hade för fel i tjänsten af sin kapten blifvit straffad
med prygel. Karlen, som hörde till den sturska sorten
och var nog slipad att inse förhållandena, lopp genast att
klaga hos Adlersparre, hvilken barnsligt nog blandade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
