Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsförvisas. Inom mindre än fyra veckor tillyxade man
en ny regeringsform, bibehållande alla gamla former och
det element af ståndsfördelning inom representationen, om
hvars orättvisa den ringaste eftertanke bort erinra, då
man sålunda utestängde så kallade ståndspersoner från
all delaktighet i statens angelägenheter, oafsedt dessa
personers stora betydenhet både på förmögenhetens och
talangernas vägnar. Men lagstiftarne eller, som Adlersparre
i sin namnkunniga proklamation titulerade dem, „landets
fäder och vise“, som tillvällat sig rätt att tala i
nationens namn, voro alla aristokrater, det vill säga innehafvare
af skråprivilegier; och det var klart, att dessa herrar skulle
förbise tillvaron af en klass medborgare, som ej existerat
på den tid deras privilegier vunnit burskap, men som
redan likt ett nytt skott på det gamla trädet vuxit om
de äldre grenarna. Man åtnöjde sig att stufva upp det
gamla med tillsättande af diverse pösverk för syns skull,
men utan all kraft, utan all nytta. Alltsammans blef fusk.
Man ville till ex. bannlysa enväldet, men bibehöll det
likväl i styrelsens hand för allt, som rörde landets
ekonomiska lagstiftning, hvarigenom fröet lades till motverkande
af all förkofran i hushållningen och näringarna.
När nu några adliga optimister väl och lyckligen
hunnit skaka regeringsformen ur armen, återstod att finna
en kung, som åtog sig att nödtorfteligen regera efter
densamma. Man hängde ännu fast vid gammal håg för
Vasaätten, hvaraf hertigen af Södermanland var sista ättlingen;
och han fick utan svårighet kandidaturen. Han stod dock
inte bättre i allmänhetens ynnest, än att mången fräste
vid hans blotta nämnande, i anseende till vissa
tvetydigheter i hans yngre år, särdeles hans mystiska uppförande
vid Gustaf III:s mord och under förmyndareregeringen.
Inte långt före kungavalet var jag vittne till en skarp
dispyt om den saken på västra arméns klubb, hvarvid
hans kungliga höghet rätt bittert tilltvålades. Det färska
exemplet i kungens afsättande hade gett royautén en så
stark knuff i opinionen, att man ansåg sig berättigad att
cavalièrement behandla det höga herrskapet samt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
