- Project Runeberg -  Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808-1809 /
149

(1903) [MARC] Author: Carl Johan Ljunggren - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att rekreera sig i land. General Wachtmeister stod under
hans order, i hvilket ovanliga förhållande man velat leta
upp en ursäkt för generalens dufna strategi, emedan —
hette det — han inte egt frihet att agera på egen hand.
Om så var, kunde generalen visst anses bunden i hvad
som rörde operationsplanerna, men utförandet måste
nödvändigt ensamt åligga honom, då väl ingen instruktion
kunde vara så orimlig att föreskrifva honom inhämtandet
af amiralens order, sedan landstigningen var skedd,
allrahelst som denne låg kvar på sjön, utan att kunna följa
händelserna på landbacken. Vare nu härmed huru som
helst: att Wachtmeister betedde sig som en ärkestackare
är solklart, och det kan aldrig bestridas, att han ju med
all rättvisa bar öknamnet „Duc de Säfvar“, som följde
honom i alla hans lifsdagar och innebar den bittraste
ironi, då man betänker att Napoleon infört bruket att
tilldela sina generaler prins- eller hertigtitlar efter någon
stor seger, som illustrerade deras namn. Att svenska
regeringen tog Wachtmeister under sina vingars skugga,
gjorde honom till excellens och serafimerriddare några år
därefter, utvisar, näst föraktet för allmänna opinionen,
den dragningskraft till stackare, som vidlådde Carl XIII:s
karaktär.

Ett par veckor förflöto. Väderleken började bli kylig
och fuktig, och [det vardt] redan nog svalt att bo i tält.
Om morgnarna sågos soldaterna utanför tälten blåsande
sig i händerna för att uppvärma dem, och man trängdes
omkring lägereldarna såsom den afundsvärdaste platsen.
Man fann således skäligt att tänka på hemresan.
Jägarbataljonen upplöstes, kompanierna återvände till sina
respektiva regementen, som lagade sig redo till seglatsen
söder ut. Västmanlands regemente gick ombord dels på
galärer, dels på kanonslupar, och det blef min lott att med
40 man inhysas på en af den senare sorten. Rörliga äro
nog kanonsluparna och som vapen ganska fruktansvärda,
men besättningen — vanligen några ock 50 man — far
högst illa, instufvad som den är mellan roddarbänkarna i
en sådan trängsel, att, där karlen sitter, han där måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fin18092/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free