Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 9 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Landet af Z. Topelius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Höjningen ombildar landets yta. Det bortrinnande hafsvattnet bar kvarstannat i dalarna och
gif vit upphof a t sjöar och kärr. I början voro de stora sjöarna hafsvikar öeli deras inynningai
sund. Dessa sund blefvo floder och dessa floder allt stridare. Islossningen ryckte med vårfloden
stenar från stränderna och fälde dem åter, där strömfåran var grund. Däraf uppstodo forsar, som
ej funnos förr och livilka ständigt förändras. Få af Finlands floder äro numera segelbara och
äfven dessa endast på korta sträckor eller vid mynningarna.

Ill. F. Tilgmann. H:fors. Högland, efter en tafla af Th. Waenerberg.

Geologerne säga oss, att denna allt ännu fortgående skapelseakt är här den fjärde i ordningen.
Vid den första höjde sig urbergens granit ur planetens sjudande innandöme, oeli jordbäfningar
danade hafvens rännor. Klimatet var tropiskt med motsvarande vegetation. \ id den andra
betäcktes norra Europa ända till Kiev och Rhens delta, såsom nu Grönland, af ofantliga
ismassor, bergen nedtyngdes eller sjönko under oceanens nivå. I tredje perioden rullade oceanvågen
från nordvest med flytande isberg och oerhörd våldsamhet öfver dessa trakter af norden, splittrade,
refflade och glattslipade bergen, kringströdde rullstenarna, upptornade åsar och sandkullar, svarfvade
jättegrytorna, aflagrade moarna. I fjärde tidsperioden, som ännu fortfar, begynte med landhöjningen
och af lagringen af lösare jordarter de nuvarande arktiska växt- och djurformerna.

Bergen. Man har anmärkt*, att Finlands berg innehålla första och sista kapitlen af jordens
historia, men de mellanliggande saknas. Förgäfves söker forskaren i dessa stenmassor af de äldsta,
s. k. kristalliniska formationerna ett spår af växt- eller djurlif. Omedelbart, utan öfvergångar,
har lifvet här framträdt på urtids grund.

Finlands nuvarande berg äro endast sköflade rötter af forntida högre fjällmassor. Detta
bergland förvånar icke, det saknar höjd. Än döljer sig dess granit under jordytan, än utbreder han
sig i flata hällar, än går han genom landet i långa, låga vågryggar, afbrutna af dalgångar, moar,
kärr. Endast i högsta norden torna sig bergen i fjällens ödsliga majestät. Högsta kända
fjälltoppen inom Finlands område, Taivaskero af Maanselkä, uppnår likväl endast en höjd af 858

Ignatius, Finlands Geografi I: 1(50.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>