Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 21 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Landet af Z. Topelius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

näringsämnet, näst rågen, äro potätcma, hvilka från början af detta århundrade odlas allmänt i
hela landet och utträngt de fordom allmänna rofvorna. Af öfriga näringsväxter odlas endast ärterna
mera allmänt, medan rikedomen på ätbara svampar endast i städerna funnit en användning.

Ända till 69:de breddgraden, hvarhelst en fläck af jorden ligger öppen för solens strålar,
frambringar den korta sommaren ängsväxter och blomster af alla arter, som tåla nordiskt klimat.
Odlade . gräsarter äro timotej, klöfver och alopecurus. Vass och 70 arter starrgräs ga till 68°.
Östersjöns vattenflora är utbredd ännu vid sydkusten, men aftynar vid vestkusten, där äfven floder
och insjöar framalstra ett ringare antal arter af sötvattensfloran, Däremot äro mossar och lafvar
utomordentligt artrika och sky ingen snögräns. Utan rikedomen på renens förnämsta näring,
ren-lafven, skulle Finlands högsta nord vara för menniskor obeboelig.

Djurlif. Den finska djurvärlden ansluter sig närmast till den skandinaviska, med tillägg af
nva arter, som inflyttat från öster. Utom norra Europas vanliga husdjur, bland hvilka den till
sitt yttre oansenliga,
men utomordentligt
ihärdiga finska
hästen tillvunnit sig
en förtjent
uppmärksamhet, räknar
landets fauna 450
arter ryggradsdjur.

Ill. F. Tilgmann. Järpar, efter en tafla af F. von Wright.

Jagt och fiske
ha varit landets
äldsta näringar, men
bytet har aftagit i
samma mån
odlingen tilltagit. Ar 1888
utbetalades premier
för 93 dödade
björnar, 48 vargar, 240
lodjur, 3,301 räfvar,
50 järfvar, 253
uttrar, 95 mårdar, 1,268
hermeliner och 5,381
roffåglar. Den skada
dessa rofdjur
förorsaka beräknas till
300,000 mark ärligen. Björnarnas antal förminskas; på Åland är lian utrotad. Vargen är under
olika vintrar än talrik och närgången, än sällan synlig. Räfven talrik.

Om gnagarnes talrikhet vittna 100,000 årligen exporterade harskinn och 50,000 ekorrskinn.
Bäfvern är utrotad, igelkotten sällsynt. Af 7 arter sälar jagas om våren vid alla kuster gråsälen
och ringsälen. Af idislarne är den fordom talrika, redan nästan utrotade elgen fridlyst sedan år
1858 och tilltager i antal. Renen, allmän i Lappland, går vid östra gränsen söderut ända till
Ladoga. Af hvaldjuren visar sig stundom tumlaren vid Finlands kuster.

Af 268 antecknade arter fåglar äro 221 i landet inhemska. Af dessa öfvervintra 62; de öfriga
flytta om hösten till varmare länder. Till sommargästerna höra svalan, lärkan och de bekantaste
sångfåglarna. Näktergalen sjunger om våren vid sydkusten och Ladoga. Mindre tonrik, men med
hela det rörande behaget af en nordisk sommarnatt, lifvar talltrasten de ensliga skogarnas tystnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>