Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Landet af Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man tror sig iakttaga en märkbar förminskning af dessa för folket kära och förtrogna sångare
till följd af de tilltagande massmorden på nordens flyttfåglar under deras flygt öfver
medelhafs-kusterna.
Bland hönsfåglarna äro tjädern, orren och järpen af betydelse för jagten. Vidare räknas 20
arter vadare, 1 art trana och 49 arter simfåglar, bland hvilka svanen, gåsen, ejdern, 14 arter
måsar och 2 arter lommar. Kräldjuren äro få, endast 3 arter ormar, 3 ödlor och 3 grodor.
Fiskarna räkna i detta vattenrika land 110 arter, af hvilka 66 lefva i salt, 31 i sött och 13
både i salt och sött vatten. Denna gräns är, med hafsvattnets ringa sälta, obestämd. De allmännaste,
mest värderade och mest fångade äro laxen, siken, abborren, gösen, gäddan, siklöjan (mujkan),
sillvarieteterna strömming och hvassbuk, laken, iden, braxen, radan, girsen, ålen och nejonögat.
Endast i nedra loppet af Kemi elf fångas i medeltal årligen 57,800 kilogram lax och 18,580
kgr. sik, i gynsamma år betydligt däröfver. Uleå elf gifver i medeltal 42,211 kgr. lax; Kumo elf
28,900 kgr. lax och 39,700 kgr. sik; Kymmene elf 45,050 kgr. lax och 39,700 kgr. sik. Samma
fiskarter fångas äfven i de större insjöarna, men dessas mest värderade byte är den i hela det
inre landet till sofvel begagnade mujkan. Vid Päjänes stränder fångas årligen från 115,000 till
140,000 kilogram mujka. I Keitele sjö lika mycket; andra sjöar oberäknade. Strömmingsfisket
vid hafskusterna är af stor ekonomisk betydelse. Fångsten beräknas ända till 10 millioner kgr.
årligen. Stören fångas i Ladoga, men är sällsynt vid hafskusten.
Finlands fauna räknar 280 arter blötdjur och 10,000 arter insekter. Kräftan är talrik och
fångsten lönande intill 62°, hvarefter hon endast förekommer planterad i några mindre vattendrag.
Biskötseln idkas numera endast på några orter vid sydkusten. Illa beryktade äro norra Finlands
ocli Lapplands tallösa myggor, hvilka förbittra den korta sommarens ro. Syrsan betraktas i det
inre landet nästan som ett husdjur. Den svartgrå musslan döljer sin pärla i åar och sjöar.
Allt detta utvisar ett land i beständig kamp med naturmakterna, ofta slaget, aldrig besegradt,
alltid hoppfullt, alltid lefvande äfven under den djupaste snö. Så föga återstår här af söderns
sorglösa behag, att i detta land glädjen liknar en flyktig solglimt, rikedomen en saga och naturens
ljufvaste fägring en försvinnande dröm. Hårdt allvar, blandadt med vemodig resignation, är det
utmärkande draget i Finlands natur. Hemligheten af dess skönhet består i den ständiga,
obevekliga vexlingen af lifvets skendöd och lifvets uppståndelse. Hälften af dess lif är begrafvet i natt,
och hälften står i odödeligt ljus. Skalden frågar: »Säg kan man dö för detta land?» Ja, svarar
historien. Och lefva!
 |
| Ill. AG[=Axel Gallén] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
