- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
52

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Det finska folket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DET FINSKA FOLKET.



Resultatet af Finlands historia sedan år 1157 är det finska folket. Det har sammanvuxit
och fortfar att sammanväxa af ursprungligen skilda och mot hvarandra fientliga folkelementer, två
beslägtade och ett främmande. En röd tråd af providentiel uppfostran genomgår hela detta
utvecklingsskede. Två vildvuxna asiatiska rotskoft af en månggrenig, förvissnande stam förmådde
ej utveckla sig utan stöd. De anförtroddes åt ett främmande öfvervälde, nog starkt att stöda och
lyfta, men icke nog öfverlägset att nedtrampa och uppsluka dem. De uppväxte i en hård skola,
men som på samma gång var en uppfostran i frihet och europeisk kultur. När denna skola gifvit
livad hon förmådde, anförtroddes det sammanvuxna och mognade folket åt en stormakt för att i
dess hägn uppfostras till lyckliga framsteg och nya pröfningar. Finlands största politiska omskiften
äro underbart väl afpassade för sin rätta tid. I ständig strid måste Europas gränsvakt härdas;
men dess framfarna öden äro en borgen för dess framtid. Ett folk, som öfverlefvat hvad detta
öfverlefvat, kan icke dö, så länge det behåller sig själft.

De i hela landet allmänna jättesagorna bevara spåren efter en tidigare, nu försvunnen
befolkning af främmande stam. När de nuvarande finnarne inflyttat, kan ej med säkerhet utredas,
emedan inflyttningen sannolikt skett under loppet af flera århundraden i början af vår tideräkning.
Tidigast kommo lapparne, därefter tavasterne, sedan karelarne, sist svenskarne, ehuru flera skäl
tala för en mycket tidig svensk kolonisation på vestkusten och Åland. Vid tiden för det första
svenska korståget 1157 voro likväl stora områden af det inre landet obebodda ödemarker. Fyra
folk lågo då i ständig strid med hvarandra om jagtmarker, fiskevatten, betesmarker och
svedjeländer. En granne betraktades som en rival, slägter och stamfolk drogo härjande in på
hvarandras områden, och kustbefolkningen seglade ut på krigståg till sjös.

Det, som vi nu kalla finska folket, fanns då icke till. Det är en produkt, icke af språk och
härkomst, utan af den historiska traditionen. Gemensam tro, styrelse, lagar och samhälle, i
förening med den första politiska gränsen af 1323, gåfvo dessa åtskilssträfvande folkelementer
sammanhållning och solidaritet. Gemensamma vänner, fiender, välfärd och ofärd medförde behof af
hvarandras bistånd. Lapparne förblefvo de längst oberörda; de tre öfriga folken begynte växa
tillsamman, ehuru så långsamt, att ännu i sextonde seklet tavaster och karelare härjade på
hvarandras områden. Och ännu i våra dagar ha olika seder, lynne och språk gifvit upphof åt gagnlösa
strider om tillvaron af ett eller två folk i Finland.

Det är anmärkningsvärdt, att finsk och svensk befolkning i Finland, ehuru flytande som
skilda strömmar bredvid hvarandra, utan att blandas, likväl aldrig upprest sig mot hvarandra,
fastmera stått i samma led vid hvarandras sida, hvarhelst svärd blef draget inom eller utom landet.
Rivalitet har uppstått, icke förtryck. Likaberättigande har varit ett grunddrag i lagstiftningen.
En social, icke politisk underlägsenhet har åtskilt folkets finska talande pluralitet från dess svenska
talande minoritet, och att utjämna detta traditionela missförhållande har från tredje decenniet af
detta århundrade varit den nya tidens sociala problem i Finland.

Sedan Sverige i tre korståg, 1157, 1249 och 1293, eröfrat Finland, likstäldes detta land 1362
med Sveriges gamla provinser. Folkfriheten var där gammal lag. Träldomen afskaffades i hela
riket 1335, och adelns senare försök att införa lifegenskapen misslyckades. Oregelbundenheter ha
i tider af svårt betryck ej kunnat undvikas, men sedan mer än ett lialft årtusende är hvarje finsk
medborgare en friboren man.

Sveriges lag och samhällsskick infördes utan motstånd i ett land, där lag och samhälle ej
funnos förut. Folket inväxte i dessa nya former, tillämpade dem efter sitt lynne och blef förtroget
med dem som egna. Landets aflägsna, mer än halfva året afstängda läge medförde en autonomi,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free