Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 54 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Det finska folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obenägenhot för nytt; pligttrohet, laglydnad, frihetskärlek, gästfrihet, ärlighet och innerst en
förkärlek för andlig begrundning, som röjer sig i en oskrymtad, iuen vid bokstafven hängande
gudsfruktan. Man igenkänner finnen pä hans slutna, reserverade, otillgängliga hållning. Han behöfver
tid att töa och blifva förtrogen, men blir då en pålitlig vän; kommer ofta för sent, står ofta i
vägen, utan att märka det; helsar en mötande bekant, när denne redan hunnit ett stycke förbi,
och tiger där det vore bättre att tala, men talar stundom, där det vore bättre att tiga. Han är
en af världens förste soldater, men siste räknemästare; ser guld framför sina fotter, men kommer
sig ej för att taga upp det; förblir fattig, där andra blifva rika. Amiral von Stedingk sade:
finnen behöfver en petard i ryggen, för att komma i rörelse;. I den yttre gestalten äro endast
medellängd och kraftig kroppsbyggnad allmänna. Den intellektuela begåfningen behöfver väckelse.
Man igenkänner ej den
drumlige bondpojken,
när han gått något år
i skola, eller
vallgossen, hvilken ej kunde
räkna en takt på sin
näfverlur och i dag
blåser esskornetten i
Tschaikowskys »1812».
Vilja och arbetslust
bero af impulser. Per
Brahe sade om
fin-narne: »och är till
märkande om detta folket,
som hemma latas på
ugnen, att en af dem
arbetar utomlands mer
än tre andra».
Slutligen höra till de
allmänna dragen kärlek
till sagor, visor,
ordspråk, gåtor och
tanke-öfningar samt en
böjelse för satir, som
obevekligt förlöjligar egna
och andras dårskaper.

Ill. AXEL GALLÉN. 1887                F. Tilgmann kem. Tavastländsk interiör, efter en tafla af A. Gallén.

Tavasten
(Hämäläinen) bildar kärnan
af denna folktyp, som
af honom mottagit sina
mest utmärkande drag.
Han bebor landskapen Tavastland, Satakunta, norra Nyland och södra Österbotten, utom
kuststräckan, samt Egentliga Finland, där en kolonisation af lians nära fränder esterne inblandat sitt
blod och sitt stympade språk. Han är groflemmad, stundom storväxt, muskulös, axelbred, med bredt
ansigte, inböjd näsa, grå ögon, brunt eller lingult hår. Arbete och försakelser gifva honom ofta ett
drag af förtidig ålderdom. Han är bland sina landsmän den härdigaste, arbetsammaste, tarfligaste och
förnöjsammaste, men äfven den mest konservative, mest långtänkte och mest styfsinte. Klädd i sin
mekko, en grof lärftsblus, är han sommartid på utarbete från solens uppgång till sena kvällen oeli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>