Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 56 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Det finska folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. A. Edelfelt. Nyländsk skäribo.

Ill. GB[=Gunnar Berndtson] Österbottnisk timmerman.

Den ryske karelaren österom gränsen har genom religion,
lagar och styrelse blifvit främmande för Finland, men bevarar
stamtypen i språk, seder och
lifsåskåd-ning. Karelske landthandlare från
Arkangelska guvernementet kringvandra
i Finland och fraternisera med
befolkningen. Den finske karelaren är
en brokig blandning af kolonier, dem
krig och flyttningar kastat om
hvarandra. I Savolaks har han
utbildat en egen typ, savolaksaren, som
i intelligens och förmögenhet tagit
försteget framom sina grannar. Med
savolaksaren täflar
nordösterbottnin-gen, hvars språk hårdnat och hvars
kultur antagit vestfinska former.
Syd-karelaren särskilde sig ännu för
femtio år sedan genom brokiga
folkdrägter. Af formen på den gifta kvinnans
broderade linne, bröstnål och lmfvudkläde (huntu) igenkände man
hennes hemort. Numera ha smaklösa nya moder fått insteg;
endast den prydliga, öfver nacken nedhängande långa, hvita hufvudduken i Jääskis är allmännare
känd. Männens högtidsdrägt är en livit eller blå kaftan med bälte. Vintertid brukas hög mössa
af illerskinn, sommartid låg hatt med spännen.

Karelaren är dagsidan, tavasten nattsidan af den finska folktypen. Bådas geografiska
ställning, den ene i östern, den andre i vestern af landet, har varit af providentielt inflytande. Den
från vester inträngande svenska makten med dess öfverlägsna kultur mötte den styfve tavasten
som en mur, hvilken blott långsamt och aldrig fullständigt genombröts. Stäld i vester, skulle den
lätt mottaglige karelaren löpt fara att denationaliseras, medan han i öster ej haft att frukta
kulturens öfvermakt och därtill behållit ett bredt bälte af stamförvanter mellan sig och slaverne.
Finlands framsteg ha genom denna ställning blifvit fördröjda, men dess nationalitet bevarad.

Ill. GB[=Gunnar Berndtson] Österbottnisk skäribo.

Ill. GB[=Gunnar Berndtson] Österbottnisk flicka.

Landets svenska befolkning bebor hela Åland med närliggande skärgård, södra Nyland och
kusten af södra Österbotten. I kuststäderna äro de svenska talande talrika, i några öfvervägande.
Emedan svenskan i mer än två
århundraden varit bildningens och de
högre samhällsklassernas språk, hafva
många finska talande utbytt sitt
modersmål emot denna, medan andra
begagna båda språken.
Landsbygder-nas svenska talas i ålderdomliga
munarter, som bevara spär af den gamla
norräna tungan. Stamtypen, ljust hår,
blå ögon, smärt, reslig växt, varierar,
men det rörligare, hetsigare,
frimodigare, ostadigare svenska folklynnet är
lätt igenkänneligt. Själfkänslan är
ömtålig. Fri jordegare så långt han minnes tillbaka, är den
svenska österbottningen född demokrat och rädd om sin frihet; därtill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>