Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 73 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Kyrka, skola, vidskepelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. F. Tilgmann.                        A. Edelfelt. Ruokolaks klockstapel.

södra Finland en reaktion, hvilken,
under benämningen evangelism i främsta
rummet uppstälde tron som
salighetsgrund. En tredje, oberoende väckelse
utgick från en predikant i Lappland,
Laestadius, livars anhängare fordra
syndernas bekännelse och förlatelsg inför
församlingen. En fjärde, baptisterne,
inträngde från Sverige och fann
anhängare i Österbotten; en femte,
metodisterne, utbredde sig i södra Finland.
Slutligen framträdde, i förbund med
förenämnda, de frikyrklige, med den
allmänna fordran på lefvande kristendom.
Alla dessa stå på trons grund och afvika
endast i mindre väsentliga lärosatser.

Toleransens princip har efterhand
vunnit insteg i lagstiftningen, men
an-hängarne af andra kyrkor än den
lutherska äro icke talrika i Finland.

Den lutherska församlingen väljer
och aflönar sin själasörjare. I hvarje
landsförsamling äro fri bostad och
jordlägenhet honom tillförsäkrade.
Förhållandet emellan prest och församling är
i regeln godt, ofta förtroendefullt.
Pre-sten och hans familj stå folket nära och
anlitas ofta som rådgifvare. Har bonden
en begåfvad son, är hans största ärelystnad att en dag se denne i kappa och krage messa vid altaret.

Kvrkan är ortens medelpunkt. För dess nybyggnad, underhåll eller prydnad sparas inga
uppoffringar, men värmeugnar
vintertid höra ännu till
undantagen. Utan torn och
klockstapel är kyrkan ej kyrka.
Klockringningen behåller sin
vördnadsbjudande klang; orgeln
kan umbäras, men blir allt
allmännare. Altartaflan, förr ett
gesällprof, blir efterhand
konstnärlig. I gamla kyrkor
be-täckes mången mur af adliga
vapensköldar, men öfverallt, i
nya och gamla, hänger i ram
Kejsarens regentförsäkran om
ett orubbadt vidmakthållande af
landets religion och grundlagar.

Ill. F. Tilgmann. Begrafning, efter en tafla af Fr. Ahlstedt.

I äldre tider begrofvos de
döda helst under kvrkans golf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>