Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 80 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Sport och folknöjen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. F. Tilgmann kem.                        V. Blomstedt. Trafvare med sulki-släde.

Prisbelönta kappseglingar anordnas, dels för sport, dels för uppmuntran af sjödugliga
fiskarebåtar. I frisk bris mellan klippor och skär äro dessa kappseglingar kustbefolkningens lifvade
mötesplatser. Segelklubbarna utmana hvarandra till täflan om vandringspokaler, hvilkas vinnande
eller förlorande är föremål för
allmänt intresse. Äfven roddtäflan, i
kanoter och andra båtar, omfattas
af allt flera deltagare.

Gymnastik är införd i alla
skolor och för alla åldersklasser;
manliga och kvinliga föreningar,
äfven en atletklubb, föranstalta
uppvisningar. Velocipeden har sina
klubbar, kanotsporten utbreder sig.
Simkonsten inöfvas i skolor.
Målskjutningar anställas af militären
ocli jagtklubbarna. Jägarens yrke
har öfverallt bland folket uppfostrat skyttar, hvilkas kula med det lugna sigtet sällan förfelar sitt mål.

Nyländska jaktklubbens paviljong.

Utom sportkretsarna äro kälken, gungan, bollen och trissan allmänna folknöjen. Kälkåkning
är barndomens mest omtyckta nöje. Landet har ingen brist på därtill passande höj dsluttningar,
men i senare tid ha äfven konstgjorda kälkbanor (montagnes russes) kommit i bruk vid städerna.
En annan form för samma nöje är slängkälken, som erinrar om karusellen. Från en fast påle på
isen utgå rörliga sidoarmar med vid dem fästa kälkar, som framdrifvas med svindlande hastighet
i en banad cirkel. Gungan är allmänt sommarnöje, som på några orter varierar med luftiga
språng på kringsvängande linor. Bollspelarne ocli trisskastarne, de förre skolungdom, de senare
byarnas ynglingar, dela sig i krigförande partier. Kägelspelet är sällsynt utom städer ocli
herrgårdar, där äfven nyare europeisk idrott, såsom sparkstötting, ocli spel, såsom crocket och boccia,
kommit i bruk.

Hvar söker icke ungdomen sitt nöje i dansen? Af ursprungliga folkdanser återstå numera
endast få, men melodierna äro talrika och lånade motiv egendomligt varierade. Allmännast dansas
jänka och polska, på några orter vid bröllop menuetten, Iivari äfven de äldre deltaga. Herrefolks
danser uttränga de enklare gamla. Folklekarna äro många, äldre och nyare, mest vid juletid, och
kunna ej uppräknas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>