Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Finlands förening med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 28 mars n. st. försiggick landtdagens öppnande enligt sådant ceremoniel, som vid svenska
riksdagarna var öfligt. Kejsaren höll från den med Finlands vapen prydda tronen ett tal på
franska språket, hvarefter landtmarskalken och talmannen framträdde med tal på ståndens vägnar
till Kejsaren, och tillförordnade justitiekanslern uppläste de propositioner, som till ständernas
behandling öfverlemnades. — Följande dag egde den högtidliga hyllningsakten rum uti domkyrkan.
Hvarje stånd i sin ordning aflade tro- och huldhetseden, däri de hufvudsakligen förbundo sig
»att för sin rätta öfverhet hålla den stormäktigste Furste Alexander den förste, Kejsare och
Sjelfherskare öfver hela Ryssland och Storfurste till Finland, samt oryggligen upprätthålla landets
grundlagar och konstitution, sådana de för närvarande äro antagna och gällande. Kejsarens ofvan
anförda, den 27 mars undertecknade försäkringsakt blef därefter uppläst och till landtmarskalken
öfverlemnad, hvarpå Alexander till ständerna riktade ett sålydande tal:
»Jag emottager med öm rörelse de tro- och huldhetseder, som Finlands invånare nu gifvit Mig genom deras lagligen valda
representanter.
De band, som förena Mig med dem, befästade af detta frivilliga bevis af deras tillgifvenhet och helgade af denna högtidliga
akt, blifva därigenom mer dyrbara för Mitt hjärta, mer öfverensstämmande med mina grundsatser.
Då Jag lofvat dem att bibehålla deras Religion och deras grundlagar, har Jag velat ådagalägga det värde Jag sätter på
uppriktiga uttryck af kärlek och förtroende.
Jag beder den Allsmäktige Guden gifva Mig styrka och vishet att styra detta aktningsvärda folk efter dess lagar och den
eviga rättvisans oryggliga ordning!»
Nu framträdde en adlig härold och utropade Kejsaren såsom Storfurste af Finland, hvarefter
akten afslöts med Te Deum.
Kejsaren afreste följande dag. Ständernas arbeten vidtogo. De till dem öfverlemnade
propositionerna voro ej många, men de inneburo omfattande uppgifter: organiserandet af landets centrala
styrelse, ordnandet af dess finanser, dess myntsystem, dess militärväsende. Bland landtdagens
medlemmar funnos åtskilliga, som vid svenska riksdagar förvärfvat erfarenhet i folkrepresentationens
värf. Från embetsverken införskaffades rikligt material för de finansiela frågornas pröfning.
Tjenstemän inkallades från olika delar af landet att tillhandagå utskotten med upplysningar.
Vetenskapsmän vid Åbo universitet, i främsta rummet Mathias Calonius, nordens största jurist på denna
tid, anlitades för en del frågors speciela beredning. Förutom svaren å de kejserliga propositionerna
aflätos från landtdagen flera petitioner angående åtgärder, som till landets fromma borde vidtagas,
isynnerhet för att lindra de svåra lidanden kriget i många landsdelar framkallat. — Den nye
herskaren utöfvade intet tryck på ständernas öfverläggningar; hans uttryckliga vilja var att
landtdagen skulle få arbeta under full frihet och själfständighet.
Den 18 juli infann sig Alexander åter i Borgå för landtdagens afslutning, hvilken i högtidlig
form egde rum följande dag. Kejsaren höll därvid ett tal, hvari han åter gaf uttryck åt sina
högsinnade tänkesätt och sin uppfattning af de grunder, som nu blifvit lagda för Finlands framtida
politiska ställning.
Alexander hade icke velat begagna eröfrarens öfvermakt till att, med förintande af Finlands
förra samhällsskick och lagar, införlifva landet med den ryska statskroppen. Finland skulle
oskiljaktigt förenas med Ryssland, men med starkare band än tvångets, — med tillgifvenhetens.
Underlydande samma monark som kejsardömet Ryssland och gentemot främmande makter utgörande
en integrerande del af det ryska väldet, skulle Finland dock vara själfständigt i sina inre
angelägenheter, under åtnjutande af sitt eget lagbundna statsskick. Kejsar Alexander har i särskilda
officiela akter framhållit och betonat detta, att storfurstendömet nu hade blifvit en stat,
— att det finska folket inträdt bland nationernas tal, — att landets politiska existens var
garanterad, — att det skulle styras enligt sin konstitution.
Den rättsliga grunden för denna gestaltning af Finlands förening med Ryssland utgöres
hufvudsakligen af Kejsarens redan nämnda försäkringsakt af den 15/27 mars 1809, genom hvilken han
bekräftade och stadfästade landets förra grundlagar. Dessa grundlagar, om hvilkas väsentliga
innehåll Kejsaren tidigare tagit kännedom, hade dittills utgjort Sveriges och Finlands gemensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
