- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
85

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Finlands förening med Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

statsförfattning, men blefvo nu gällande för Finland särskildt. Hvarje farhåga att landet blefve
såsom provins införlifvadt med kejsardömet måste skingras genom grundlagarnas bekräftande, ty
dessa lagar utgöra alltigenom författningen för en stat, de skulle alldeles icke kunna tillämpas
på förvaltningen af en provins.

Härtill kommer, att anförda försäkringsakt, hvari Kejsaren högtidligen befästade redan förut
uttalade löften, icke var en endast passivt, af ett besegradt folk emottagen nådegåfva, hvilken
skulle kunna framdeles återkallas. Det bör nämligen märkas, för det första, att i de sålunda
bekräftade grundlagarna uttryckligen stadgas, att de icke kunna utan ständernas samtycke
upphäfvas eller ändras, och för det andra, att dessa lagars stadfästelse utgjorde förutsättningen för
ständernas den 29 mars å folkets vägnar till den nye monarken afgifna hyllningsed, hvilken, äfven
den, innehöll förpligtelse om grundlagarnas upprätthållande.

Med afseende därå, att Finlands förening med Ryssland blef på omförmäldt sätt ordnad och
genomförd, medan krigsoperationer mellan Ryssland och Sverige ännu fortforo och långt innan
Sveriges monark genom fredsfördrag afstått från sin rätt till Finland och fritagit dess invånare
från deras trohetsplikt mot honom, framställer sig emellertid den frågan, huruvida icke ständernas
hyllningsed i Borgå i själfva verket bör betraktas såsom en tvungen underkastelse, eller, därest
den kan såsom frivillig erkännas, bör stämplas såsom ett rättsvidrigt affall från Sveriges konung
och den svenska staten.

Svaret på denna fråga måste närmast lyda, att en sådan handling, som valet af landtdagsmän
i alla delar af landet, icke skulle kunnat genom vapenmakt framtvingas. Likaså måste de valde
och de själfskrifne landtdagsmännens handling, att infinna sig till landtdagen och att där hylla
Rysslands Kejsare såsom Finlands Storfurste, tillmätas karaktären af frivillighet. Att Kejsar
Alexander betraktade det så, framgår af den till Finlands folk den 4 april 1809 utfärdade
kungörelsen om hyllningsakten, hvari säges att Kejsaren ansåg den trohetsed ständerna frivilligt
och otvunget aflagt såsom god och förbindande hvarje Finlands inbyggare. Tilläggas bör, att
valfriheten mellan olika förfaringssätt här, såsom städse i den besegrades läge, icke var obegränsad.
Blott tvenne utvägar stodo till buds: att fasthålla vid föreningen med Sverige och medels
folkresningarnas vidare utsträckning fortsätta striden, — eller att antaga de vilkor segraren erbjöd.
De ledande männen i landet voro öfvertygade därom, att det förra alternativet endast skulle leda
till ökade lidanden för landet och en slutlig underkastelse på vilkor, som ej kunde beräknas.
Medvetna därom, att det senare alternativet, strängt juridiskt bedömdt, innebar ett affall från det
politiska sambandet med Sverige, hvilket, om ock genom krigshändelserna rubbadt, icke ännu var
formelt upphäfdt, måste dock de män, som i denna brytningens tidpunkt hade att företräda sitt
land, fatta det icke blott såsom en rättighet, utan ock såsom sin pligt, att handla så som de det
gjorde. Konung Gustaf IV Adolf, som dragit så mycken ofärd öfver sitt rike, hade genom en
oundviklig revolution blifvit från tronen afsatt. Den nya regeringen måste koncentrera återstoden
af Sveriges försvagade krafter på försvaret af det, som icke ännu gått förloradt; för Finland
förmådde den intet mera tillgöra. Nu ville Kejsar Alexander, utan att afvakta fredsslutet med Sverige,
genomföra Finlands förening med kejsardömet under bevarande af landets förra samhällsskick och
rättsordning. Han påkallade härtill Finlands ständers medverkan. Att efterkomma denna
uppmaning var därför en af omtanken om fosterlandets framtid förestafvad pligt, inför hvilken alla,
betänkligheter af nyss antydda formella natur måste vika.

Så har också eftervärlden bedömt de finske män, som deltogo i deputationen till S:t Petersburg
år 1808, och dem, som vid landtdagen i Borgå förde nationens talan. De voro på intet vis
solidariska med den grupp af gengångare från adelns strid med konungamakten i Sverige och från
det förrädiska Anjalaförbundets tid, hvilka flyktat till Ryssland och där på eget initiativ smidde
planer för Finlands lösryckande från Sverige. Väl fanns ibland dem en man, som höjde sig
öfver de andra genom sin framstående begåfning och stora energi: Sprengtporten. Det lyckades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free