- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
86

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Finlands förening med Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom ock att få spela en rol i 1808 och 1800 års händelser, ända därhän, att han af Alexander
utnämndes till Finlands förste generalguvernör. Men det visade sig snart, att denna utnämning,
som i Finland gjort ett pinsamt intryck, var ett missgrepp. Hos Sprengtporten var snillet
fördunkladt af fåfänga och böjelse för intriger, patriotismen underordnad den personliga äregirigheten
och hersklystnaden. Hela hans skaplynne utgjorde en bjärt kontrast mot den finska
nationalkaraktären. Redan innan Borgå landtdag afslutats, blef han entledigad från generalguvernörsembetet,
och han erhöll aldrig vidare något inflytande på landets angelägenheter.

Innan vi lemna det minnesvärda ständermötet i Borgå, böra här antecknas de män, hvilka
ledde förhandlingarna vid detsamma. Såsom landtmarskalk för adeln fungerade friherre R. W.
De Geer
, talmän i de ofrälse stånden voro: biskopen Jakob Tengström i presteståndet,
handlanden Ch. Trapp i borgareståndet och bonden P. Klockars i bondeståndet. Af dem har
Tengström en varaktig plats i Finlands häfder. Utom de förtjenster han inlagt såsom vitter och
lärd skriftställare och i sin egenskap af kyrkans främste
embetsman, har han gjort sig gällande äfven som politisk
personlighet.

Det var dock icke endast finske män, som omedelbart
medverkade till genomförandet af Kejsar Alexanders
högsinnade planer för gestaltandet af Finlands politiska framtid.
Kejsaren biträddes härvid med stor skicklighet af sin ryske
statssekreterare Speransky, hvilken synes hafva med full
öfvertygelse omfattat de idéer hans ädle herskare ville
förverkliga för att främja Finlands väl tillika med kejsardömets
sanna intressen. Sin åsigt om den politiska innebörden af
de statshandlingar, genom livilka landets förening med
Ryssland ordnades, har Speransky uttalat i orden: »Finland är
en stat, men icke en provins».

illustration placeholder
Jacob Tengström.


Den 17 september 1809 afslöts i Fredrikshamn freden
mellan Ryssland och Sverige. Konungen af Sverige afstod
för sig och sina efterträdare från alla rättigheter till Finland,
hvars de facto allaredan fullbordade öfvergång under ryske
Kejsarens spira sålunda blef internationelt erkänd. Några bestämningar angående Finlands ställning
i dess förening med Ryssland innehåller fredsfördraget icke, endast en antydan därom, att
Alexander I redan tryggat sina nya undersåtars rättigheter. För öfrigt kan fördragets 4:de artikel
åberopas såsom ett bevis för den uppfattningen, att segraren, om han ock genom försäkringsakten af
den 15/27 mars 1809 tillerkänt Finland inre själfständighet, likväl åsyftat, att detta land gentemot
främmande makter skulle utgöra en integrerande del af den ryska rikskomplexen.

De i det föregående framstälda hufvuddragen af den betydelsefulla vändpunkt i Finlands öde,
hvilken innebäres i 1808—1809 års händelser, erfordra ett belysande tillägg beträffande landets
föregående ställning. Inom den svenska staten utgjorde Finland en sammanfattning af landskap,
hvilka sedan medlet af 14:de seklet i alla hänseenden voro lika berättigade med de landskap, af
hvilka det egentliga Sverige bestod. Mellan svenskar och finnar rådde ej någon åtskilnad i
politiska rättigheter. De senare deltogo lika som de förre i stiftandet af statens lagar, och dessa lagar
voro gemensamma för hela staten, såvidt ej lokala egendomligheter påkallade speciela undantag.
Denna politiska enhet och likformighet hade dock icke utplånat den på härstamning och språk
beroende olikheten mellan flertalet af Finlands inbyggare och moderlandets, — detta så mycket
mindre, som den svenska statsstyrelsen, långt ifrån att förfölja det finska folkelementet, tvärtom
fordrade att presterskapet skulle undervisa den finska befolkningen på dess eget språk och tidtals
erinrade tjenstemännen om nödvändigheten att begagna detta språk i beröringen med den finska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free