- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
94

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander I:s regeringstid - Nikolai I:s

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne general ännu kan tillställa senaten i samma form och med samma tendens.» Denna vädjan
till monarken var icke fåfäng. Ärendenas behandling bragtes åter i rätt spår, om ock
hvarjehanda svårigheter, så länge Zakrewsky var generalguvernör, ännu uppstodo.

År 1819 företog Kejsar Alexander en vidsträckt resa genom Finland. Kommande från
Archangel, anlände han den 25 augusti till Sordavala, besökte Kuopio, gjorde en med stora
besvärligheter förenad afvikning till Kajana, reste öfver Uleåborg ända till gränsestaden Torneå, stälde
sedan färden genom vestkustens städer till Åbo, därifrån senaten ännu icke afflyttat och där
universitetet bragte honom sin hyllning, beskådade det mäktiga vattenfallet vid Tammerfors, där
han kort därefter genom fristadsprivilegier väckte till lifs en betydande industri, mönstrade de
finska trupperna å Luolais läger vid Tavastehus, tog med tillfredsställelse kännedom om
nybyggnads- och planeringsarbetena i Helsingfors samt återvände den 14 september till S:t Petersburg.
Märkligare, än resans yttre drag, var dess betydelse för känslornas band mellan furste och folk.
Öfverallt möttes Kejsaren med oförstäld hänförelse och tillgifvenliet. Öfverallt uppträdde han med
hjärtevinnande blidhet och vänlighet. Hade redan därförinnan den för folkets rättigheter och väl
ömmande monarken utplånat intrycken af eröfringskriget, som slet sekelgamla band, så
inpräglades under denna resa hos folkets djupaste led den personliga bilden af Kejsaren-Storfursten
såsom en symbol af ädla herskaredygder.

Så mycket större och allmännare blef sorgen, då Finlands bygder nåddes af budskapet om
Kejsarens död i staden Taganrog den 1 december 1825.

*



Kejsar Nikolai förkunnade genom ett manifest den 12/24 december 1825 sin äldre broder
Storfursten Konstantins afsägelse af regeringen och sitt eget uppstigande på »Ryska tronen samt
tsardömet Polens och Storfurstendömet Finlands därifrån oskiljaktiga troner». Samma dag utfärdade
den nye Kejsaren-Storfursten en regentförsäkran till Finlands inbyggare af enahanda innehåll som
Alexander I:s försäkran af den 15/27 mars 1809.

En bland de första regeringsåtgärderna af större betydelse var indragningen af den år 1811
för finska ärendena inrättade komitén i S:t Petersburg och organisationen därstädes af
»Statssekretariatet för Finland». Det kan anses utredt, att Rehbinder tillstyrkt denna åtgärd, hufvudsakligen
för undanrödjandet af ett missförhållande, som röjt sig däri, att komitén begynt få karaktären af
en instans öfver senaten, hvilken dock skulle vara det egentliga styrelseverket och den egentliga
rådskammaren. I manifestet angående denna förändring, af den 17 mars 1826, uttalar Kejsaren
uttryckligen, att han ville hafva föredragningen hos sig af de finska ärendena ordnad i enlighet
med Finlands grundlagar och därför bibehållit statssekreterare-embetet. I själfva verket stadgar
1772 års regeringsform i detta ämne endast att ärendena skola föredragas af en statssekreterare,
som ansvarar för den riktiga expeditionen af monarkens beslut; grundlagen fordrar ej, om än den
icke hindrar, en förstärkning af ärendenas beredning medels en komité eller på annat sätt.

I konsekvens med anförda åtgärd öfverläts genom förordningen den 2 juni 1826 åt senaten
afgöranderätten i åtskilliga ärenden, som förut varit monarkens pröfning förbehållna. Tillika
stadgades, att några till Kejsaren stälda ansökningar icke vidare finge hos statssekretariatet
ingifvas, utan borde alla sådana ansökningar inlemnas till senaten.

Enligt grundlag voro bekännare af annan troslära, än den lutherska, uteslutna från statens
tjenst. Detta innebar en obillighet, sedan Wiborgs län, där några tiotusental invånare voro
grekiskryska trosbekännare, blifvit med det öfriga Finland återförenadt, och sedan det visat sig, att icke
så få ryssar genom naturalisation förvärfvade finsk medborgarerätt. För upphäfvande af denna
obillighet hade en med ständernas samtycke vidtagen grundlagsändring varit erforderlig. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free