Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Nikolai I:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skedde dock, år 1827, genom en administrativ förordning. Men Kejsaren lät i förordningens
ingress införa en hänsynsfull motivering af åtgärdens nödvändighet, som icke medgåfve dess
uppskjutande till den tid, då landets ständer åter kunde sammankallas.
Frågan om landtdags hållande synes för öfrigt allt mera ha trädt i bakgrunden. Det är nogsamt
förklarligt, att den furste, som mer än någon af hans samtida hade sin allmänna politik riktad på
upprätthållandet af den absoluta monarkins princip, ville undvika att i en af sina egna stater taga
folkrepresentationens medverkan i anspråk. Och bestämmandet af tidpunkten för landtdag berodde
ju enligt § 38 regeringsformen — på sätt här tidigare påpekats — uteslutande af monarken.
Det vore dock orätt att förmena, att Finlands konstitution under denna regeringsperiod varit
helt och hållet skjuten åsido. Visserligen begagnades den administrativa lagstiftningsmakten ända
till sina yttersta gränser, men endast i få undantagsfall, utom det nyss nämnda af 1827, blefvo
dessa gränser öfverskridna. I vissa angelägenheter, t. ex. censurväsendet, utfärdades förordningar
med tillkännagifvet syfte att åstadkomma likhet med
hvad i kejsardömet var gällande. Men detta syfte gick
aldrig ut på någon hopgjutning af Finlands
angelägenheter med Rysslands eller deras subordinerande
under ryska myndigheter: storfurstendömet styrdes,
såsom dess grundlagar fordrade, särskildt för sig, vid
sidan af kejsardömet. Och administrationens
verksamhet fortfor att vara en förvaltning enligt lagarna, den
nedsjönk icke till ett konstitutionsvidrigt
embetsmannagodtycke. Att Kejsaren erkände de grundlagsenliga
gränserna för sin lagstiftnings makt i Finland, visade
sig särskildt under arbetet på en kodifikation af
landets samtliga lagar. Sedan ett dylikt arbete i
Ryssland blifvit fullbordadt, tillsatte Nikolai år 1835 en
finsk lagkommission med enahanda uppdrag.
Kommissionens första förslag granskades af en särskild komité,
hvilken i sitt utlåtande till Kejsaren anmärkte, att
1734 års allmänna lag icke ens i sin formella
uppställning, än mindre till någon del af sitt innehåll,
kunde ändras utan ständernas medverkan. Kejsaren
beaktade detta utlåtande och föreskref, att den allmänna
lagen skulle lemnas orubbad och endast de
administrativa förordningarna systematiskt omarbetas. Rättvisan fordrar antecknandet äfven af sådana drag
från ett tidehvarf, nog mycket beskuggadt af reaktionens anda.
 |
| Robert Henrik Rehbinder. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
