Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander II:s - Alexander III:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den godtyckliga behandling, för hvilken den kristna befolkningen i Turkiet i strid med
gällande fördrag varit utsatt, hade föranledt Ryssland och andra makter att söka förmå Porten
till nödiga reformer. Då alla föreställningar pä diplomatisk väg voro fruktlösa, fann Alexander II
nödvändigt att vädja till vapnens makt. Genom ett uti Ryssland och Finland utfärdadt manifest
af den 12/24 april 1877 förkunnade Kejsaren, att han befalt sina trupper öfverskrida Turkiets
gräns. — Finska gardet blef i likhet med de ryska gardestrupperna kommenderadt till
krigsskådeplatsen, där det med utmärkelse deltog i åtskilliga strider och i tåget öfver Balkan-bergen.
Enligt ett inom presteståndet väckt förslag anvisade Finlands ständer en million mark för vården
af sjuka och sårade i kriget samt anhöllo att få ställa denna summa till Kejsarinnans förfogande.
I öfrigt blef storfurstendömet ieke berördt af detta krig, hvilket, som bekant, afbröts genom
preliminärfreden i San Stefano och definitivt afslutades genom fredsfördraget i Berlin den 13 juli 1878.
Mången sorg och månget tungt bekymmer kastade sina skuggor öfver den väg, på hvilken
Alexander II framgick för att föra sitt ryska folk till en allt ljusare framtid. Tsaren-befriaren,
han, som genom lifegenskapens upphäfvande aflägsnat det tyngsta hindret för utvecklingen af en
friare samhällsordning, angreps gång efter gång af mördarehänder, utsända från nihilisternes
hemliga förbund, som förvrängt frihetsidealen till en förstörande anarkism. De reformer Kejsaren
ville genomföra mötte svårigheter af många slag och kunde delvis icke bringas till en harmonisk
afslutning. Upproret i Polen kunde ej kväfvas utan stränghetsåtgärder, föga öfverensstämmande
med Alexander II:s sinnelag. Resultaten af Turkiets besegrande, hvilket kräft så stora offer,
syntes ej bereda den ryska nationalkänslan all den tillfredsställelse, som däraf förväntats.
Men om den ädle furstens lifsgärning ej kunde utan personliga lidanden utföras, framstår
dock hans tidehvarf med öfvervägande ljusa drag uti Rysslands häfder såsom en tid af mångsidiga
väckelser och storartade framsteg. Och på den anspråkslösa tafla, där historien tecknar Finlands
öden, finnes ej någon annan period, som vore jämförlig med Alexander II:s regeringstid i kraftig
och upplyst samverkan mellan monarken oeh folket till institutionernas utveckling och till höjande
af landets såväl andliga som materiela kultur.
Sorg och fasa väckte öfverallt i Finland den hemska underrättelsen om kejsarmordet den 13
mars 1881. — Vid landtdagen påföljande år beslöto ständerna, att åt minnet af Kejsaren-Storfursten
Alexander II skulle i Finlands hufvudstad uppresas en monumental staty samt för ändamålet en
nationalsubskription föranstaltas. I denna subskription hafva äfven de ringaste i samhället med sina
små skärfvar frivilligt deltagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
