Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 109 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander III:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historia. Att här framhålla desse män underlåtes endast af det skäl, att utrymmet ej tillåter
göra det med tillbörlig fullständighet.

Tronskiftet år 1881 åtföljdes af personalförändring i landets båda högsta embeten.
Generalguvernören grefve Adlerberg afgick på våren 1881. Han hade efter hand intagits af aktning för
Finlands institutioner samt lärt sig inse, att generalguvernören bör stöda sig på senaten och
koncentrera sin uppmärksamhet på de vigtigaste angelägenheterna, de som underställas Kejsarens eget
afgörande. Adlerberg synes jämväl hafva senterat, att Finlands främste embetsman, hvars
åligganden äro endast genom finsk lag utstakade, bäst fyller sin pligt och motsvarar monarkens
förtroende, om han söker sin ära i att verka för detta lands sanna intressen, hvilka, rätt fattade,
aldrig kunna korsa kejsardömets. — Adlerbergs efterträdare blef grefve F. Heiden, hvilken ännu
kvarstår såsom generalguvernör. — Förtroendeuppdraget att under ordinarie generalguvernörens
frånvaro förestå hans embete har under 1860- och 1870-talen tilldelats dels friherre Nordenstam,
dels generalen friherre B. Indrenius (1812—1882), senator från 1866 och därjämte från 1873
generalguvernörsadjoint. Till
denna adjointsplats kallades år
1885 senatorn och
generalen, friherre E. af Forselles
(1817—1891).

Ständerhuset.

Äfven Stjernvall-Walleen
drog sig år 1881 tillbaka, för
sin höga ålders skuld. Till
ministerstatssekreterare utnämndes
då Th. Bruun (1821—1888).
Långvarig verksamhet i rysk
statstjenst hade ej hos Brunn
utplånat intresset för hans
finska fosterland, men han saknade
dock den närmare
förtrogenhet med det finska
statslifvets faktorer, som för
ministerstatssekreteraren är behöflig.
Sedan general C. Ehrnrooth
i par års tid beklädt detta
embete, öfvergick detsamma år 1891 till general W. v. Daehn (f. 1838, efter militärisk bana guvernör
i Wiborgs län 1881, senator 1885, statssekreterare-adjoint 1889). Till adjoint utnämndes senatorn
V. Procopé. Samma år blef den vid statssekretariatet inrättade komitén för finska ärenden indragen.

Förändringar i senatens organisation och arbetsordning hafva tid efter annan blifvit vidtagna,
dock utan rubbning af de år 1809 faststälda grunderna. Dels har senatens rätt att utan
hemställan till monarken slutligen afgöra ärenden blifvit något utvidgad, dels antalet af ekonomie
departementets expeditioner efterhand ökats. De äro numera följande nio: justitie-, civil-, finans-,
kammar-, militie-, ecklesiastik-, jordbruks-, kommunikations- samt handels- och industri-expeditionerna.
Då det tillhör expeditionerna att öfvervaka de till resp. förvaltningsgrenar hörande myndigheter
och inrättningar samt taga initiativ till lagstiftnings- och styrelseåtgärder, innehafva expeditionerna
en ställning, analog med fackministeriernas i andra länder. I stor konselj af båda departementen
behandlades förr samtliga landtdagsfrågor, men handläggas numera endast de ärenden, som Kejsaren
särskildt hänskjuter till sådan beredning.

Bland redan aflidna senatorer, som under tiden efter 1855 tillhört justitie departementet,
hafva följande ansetts böra här särskildt framhållas: J. E. Bergbom (1796—1869), hvilken såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>