- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
124

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Militären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

formerades 1827 sex
skarpskyttebatal-joner, men dessa blefvo upplösta redan
ar 1830. Samma år vidtog
uppsättandet af en värfvad marinkår, som
bildade »Första finska sjöekipaget». Denna
flottafdelning och gardet utgjorde länge
landets hela militärstyrka. 1846
bildades därjämte en
grenadierskarpskytteba-taljon. — 1 spetsen för de finska
truppernas befäl under perioden 1812—1830
följde på hvarandra generalerna
Palm-FELT, ReUTERSKJÖLD, G. EHRNROOTH Ocll
Steven-Steinheil.

Det orientaliska krigets utbrott 1853
påkallade förstärkning af Finlands
för-svarskrafter. Till en början formerades
ett andra sjöekipage. Och 1854 vidtog
återuppsättandet af indelta trupper. Vid
tiden för Krimkrigets af slutning
utgjordes dessa trupper af 9 bataljoner
skarpskyttar. Numerären af de indelta och
de förutnämnda värfvade trupperna
uppgick nu till 10,700 man.

Detta krig hade ej erbjudit den
finska militären något nämnvärdt
tillfälle till förvärfvande af krigiska lagrar.
Fästningen Bomarsund, med blandad
finsk och rysk besättning, kunde i sitt
isolerade läge, utan understöd af flotta,
icke motstå engelsmännens och fransmännens öfvermakt. Fiendens landstigningsförsök voro för
öfrigt icke af någon betydelse. Finska gardet blef i början af år 1854 jämte den ryska
gardeskåren afkommenderadt till gränsen mot Preussen och Österrike. Dock hade äfven de indelta
trupperna, oaktadt den korta tid hvarunder de varit i öfning, redan ådagalagt en duglighet och
sant militärisk anda, som af Kejsaren med erkännande framhölls i ett manifest 1857.

Efter fredsslutet minskades bataljonernas numerär. Men åtgärder vidtogos för den kvalitativa
utvecklingen. En finsk skarpskytteskola med ett undervisningskompani inrättades temporärt år
1858, under ledning af öfverstelöjtnanten R. Costiander, som varit af Kejsaren beordrad till
Berlin för att studera det preussiska skarpskytteväsendet. Resultaten af den härigenom spridda
utbildningen framstodo fördelaktigt, då Alexander II år 1863 mönstrade de finska trupperna å
Parola-Luolais lägerfält. Såsom redan är nämndt (s. 103), blefvo dock de indelta trupperna,
enligt kungörelse af 1867, upplösta år 1868. Utom finansiela skäl torde härtill hafva medverkat
den i ledande militära kretsar efter hand omfattade åsigt, att indelta trupper, som endast en kortare
tid af året kunde hållas i öfning och hvilkas manskap åldrades på rotan samt saknade reserver,
ej skulle motsvara den moderna krigskonstens fordringar i ett allvarligt krig. — Inspektörer för
indelta militären voro: i början friherre A. E. Ramsay, som senare beklädde höga militärplatser i
kejsardömet, därefter senatorn friherre C. von Kothen, använd i mångahanda värf, grefve A.
Aminoff, och slutligen friherre Ernst v. Willebrand (1820—1887), en oförvägen, martialisk
personlighet.

På rekognoscering, efter en tafla af G. Berndtsost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free