Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - A. Mynt-, Bank- och Försäkringsväsendet. Af Emil Schybergson - 1. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. FATIONALHUSHÅLLNIFGEN.
A. MYNT-, BANK- OCH FÖRSÄKRINGSVÄSENDET.
1. Myntväsendet. På penningeväsendets område företedde Finland i början af innevarande
århundrade en brokig och föga tilltalande bild. Svenska sedlar och svenskt skiljemynt cirkulerade
jämsides med ryska bankoassignationer. Köpslut gjordes ömsom i svenskt, ömsom i ryskt mynt.
Skuldebref och köpeafhandlingar stäldes att lyda än å den ena, än å den andra myntsorten.
Dessa tvenne slag af bytesmedel hade endast det gemensamt, att de begge gingo med tvångskurs
och fluktuerade i värde.
I Sverige hade man visserligen vid 1800 års riksdag beslutit att, med upphäfvande af
tvångskurssystemet, bringa ordning i penningeväsendet. Men frukterna af denna, liksom af tidigare
åtgärder i samma syfte, blefvo af ringa varaktighet. Ar 1810 befanns det ånyo nödigt att tillägga
sedlarna tvångskurs och det töfvade till år 1834, innan inlösen af sedlarna åter vidtog. De ryska
sedlarne hade redan år 1808 nedgått till hälften af sitt nominela värde (rubel silfver) och sjönko
år 1811 yttermera till en tredjedel samt slutligen till två sjundedelar däraf.
Med öppen blick för bristerna i penningeväsendet såväl i Sverige som i det land, med
hvilket Finland nu blef förenadt, uttalade sig ständerna vid Borgå landtdag för ett eget mynt,
prägladt i ett till Abo förlagdt mynthus och bärande storfurstendömets vapen, men lydande å
rubel specie samt till skrot och korn öfverensstämmande med det ryska silfvermyntet. Dock borde
såväl vid skatteuppbörden som i enskilda likvider äfven fullhaltigt svenskt silfvermynt emottagas,
enligt dettas värde i förhållande till silfverrubeln. De svenska och ryska sedlarne och
kopparmyntet skulle däremot gälla såsom betalningsmedel endast efter kurs. Ständernas önskan att få
landets penningeväsende baseradt på metalliskt mynt såsom värdemätare kunde emellertid ingenting
förmå gentemot trycket af det såväl i Sverige som i Kyssland rådande tvångskurssystemet. Hvad
åter beträffar det svenska myntets fortfarande giltighet, förklarades visserligen i det manifest, som
den 29 december 1809, på grundvalen af ständernas beslut, utfärdades angående myntväsendet, att
alla kronans inkomster skulle från påföljande års början betalas endast i ryskt silfvermynt eller
i sedlar, lydande å rubel banko; och längre fram fann sig styrelsen föranlåten att vid straff af
konfiskation förbjuda införseln af svenska sedlar å lägre valör. Alen dessa påbud hade icke åsyftad
påföljd. I östra delarna af landet, där handelsförbindelserna med kejsardömet redan hunnit blifva
lifligare, hade de svenska sedlarna visserligen till någon del utträngts ur rörelsen. Men i Österbotten
samt i Abo län äfvensom i vestra delarne af Nylands och Tavastehus län voro de ännu mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
