Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - C. Kommunikationerna. Af Felix Heikel - Järnvägsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Finska Ångfartygsaktiebolaget i Helsingfors, 11 v i 1 ket 1884 började sin
verksamhet på linien södra Finland —Köpenhamn—England, och delvis med
understöd af staten hastigt utvecklat sig. Dess stora första klassens
ång-båtar underhålla nu regelbunden trafik mellan de sydfinska kuststäderna samt
svenska, tyska, danska, engelska, belgiska, franska och spanska hamnar, jämte
det de, isynnerhet under vintermånaderna, idka utländsk fraktfart. Stiftare
af detta bolag var L. Kroguus (1832—1890), som förvärfvat ett aktadt
namn både såsom skicklig navigatör och genom annan verksamhet för den
finska sjöfartens främjande.
En mängd båkar och fyrar vägleda seglaren mellan de skär och
under-vattensgrund, som så talrikt förekomma vid våra kuster. Antalet fyrbåkar
och fyrfartyg, som ännu år 1880 var endast 19, uppgick år 1892 till 4G. Dessutom har sedan
1883 belysning af inlopp till hamnar och trånga ställen i skärgården anordnats, enligt ett billigt,
i Sverige uppfunnet system, medels små gasoljefyrar, af hvilka redan 1892 icke mindre än 99
voro uppstälda. Bland de stora fyrarna bör särskildt nämnas Finlands Eddystone, Bogskärs fyr,
bygd på en af hafvet öfversköljd klippa långt ute i Östersjön, söder om Aland.
Samtidigt med ångbåtsfartens utveckling utåt och längs kusterna har ett för samfärdseln
inom landet icke mindre väsentligt framsteg gjorts på de inre vattendragen. Ar för år ha nya
insjöbåtar tillkommit och nya linier öppnats i olika delar af landet. Snart sagdt alla större sjöar
och sammanhängande vattendrag befaras nu af regelbundet gående ångbåtar.
Om de finska ångbåtarna, isynnerhet dem som trafikera hafvet, kan sägas, att de äro väl
utrustade, komfortabelt inredda och föras af dugligt befäl.
Tanken att bygga järnvägar i vårt land upptogs till allvarlig diskussion strax efter Pariserfreden.
I enlighet med ett
redan några år
tidigare uppgjordt
förslag beslöt
regeringen att med finska
statsmedel till en
början utföra en
107 km. lång bana
från Helsingfors
norrut till
Tavaste-hus. Arbetet
påbörjades 1858. Den 17
mars 1862 kunde
banan högtidligen
invigas och öppnas
för trafik. Denna
tilldragelse helsades
öfveralt i landet
med odelad glädje
såsom gryningen af
en ny framtidsdag
för det finska folket.
Missväxt och en svår ekonomisk kris hindrade under de närmast följande åren
järnvägs-arbetets fortsättning. Men vid 1867 års landtdag beslöto ständerna på regeringens framställning
byggandet af en bana, som från Biihimäki station vid Helsingfors—Tavastehus järnväg med
Bogskärs fyr.
L. Krogius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
