Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - C. Kommunikationerna. Af Felix Heikel - Post, telegraf, telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan de under byggnad varande banorna samt den af ständerna redan beslutna, men ej ännu
med arbete belagda banan från Jyväskylä stad till Keuru station på Wasa järnväg blifvit slutförda,
är, kan man säga, järnvägarnas stamträd färdigt och omfattar alla de skilda landskapen, utom
Lappmarken. Den närmaste framtiden tillhör det att låta de långa hufvudgrenarna skjuta kraftiga
sidoskott samt att norr om Bottniska viken sammanknyta det finska järnvägsnätet med det svenska.
De finska järnvägarna äro alla bredspåriga, enkelt, men solidt utförda. Farhastigheten är
modererad; för persontågen på de äldre banorna 38, på de sedan 1878 bygda 27 km. i timmen.
Passagerarevagnarna äro inredda efter genomgångssystemet, dels med 2, dels med 3 klasser.
Byggnadskostnaden var för de sydliga banorna jämförelsevis hög, ungefär 100,000 mark per
kilometer. Sedan 1878 har man följt ett billigare byggnadssätt och lyckats nedbringa kostnaden
till 50,000 å 70,000 mark per kilometer.
Längden af samtliga trafikerade banor i landet uppgår f. n., år 1893, till 1,982 km. eller,
om de under byggnad varande, snart färdiga banorna medräknas, till 2,401 km.
Finlands ingeniörkår har genom sitt arbete vid såväl kanal- som järnvägsanläggningar gjort
sig väl förtjent om fäderneslandet. Den främsta platsen bland järnvägsingeniörerna tillkommer
Th. Tallqvist (f. 1839),
hvil-ken såsom öfveringeniör haft
ledningen af alla under åren
1880—1892 utförda
järnvägsanläggningar.
Ångkraftens införande i
samfärdselns tjenst har
själf-fallet i hög grad
underlättat postförbindelserna i landet.
Kraftiga ansträngningar hafva
äfven i öfrigt under senare år
gjorts för postväsendets
tidsenliga utveckling. Till
belysande häraf må anföras, att
antalet postanstalter år 1862
var 42, år 1882 uppgick till
120 och vid utgången af 1892
hade ökats till 520, samt att antalet postförsändelser af alla slag från 9,211,346 år 1882 vuxit
till 20,265,565 år 1891.
Elektrisk telegraf ledning infördes i landet under Krimkriget, närmast för militära ändamål.
Det skedde på föranstaltande af ryska regeringen, och telegrafen i Finland är fortfarande en ryska
statens tillhörighet. Endast järnvägarnas telegrafledningar tillhöra finska staten och skötas af‘dess
tjenstemän.
Telefonen har vunnit stor utbredning, såväl i städerna, som på landsbygden. Till slutet af
år 1892 hade ej mindre än 244 koncessioner å anläggning och exploitation af telefonledningar
blifvit af senaten meddelade åt bolag och enskilda personer. En del koncessioner omfatta
betydande trådnät. I södra delen af landet är telefonförbindelse upprättad mellan de flesta städer.
Sålunda ha kanaler, ångbåtar, järnvägar och elektriska ledningar blifvit bygda, och vårt land
har kommit i åtnjutande af det 19:de seklets yppersta kommunikationsmedel. Men därmed var i
ett nordligt, haf omslutet land ej allt gjord t, som måste göras för att betrygga samfärdseln och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
