Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läro- och studiefrihet fortforo att vara gällande, pä samma gång dess materiela tillgångar blefvo
väsentligen förstärkta. Finlands universitet har för sin rättsliga ställning att trygga sig vid privilegier,
hvilkas giltighet är genom grundlag bekräftad. Själfva det konstitutionela fundamentet för dess
tillvaro står nämligen att finna i de gamla, men fortfarande giltiga prestaprivilegierna af 1723,
hvilkas § 2 stadgar, att »Ecclesiae och Reipublicae seminaria, nämligen Academier, Gymnasier
och Scholar .... skola blifva vid macht håldna och befordrade >. Dä är 1809 det nya
reglementet för regeringskon sel j en (sedermera kejserl. senaten) utfärdades, undantogs däri uttryckligen
universitetet från de anstalter, hvilka stäldes under konseljens vård, och tillerkändes detsamma en
egen jurisdiktion >enligt de academiska constitutionerna». Och har universitetet sedermera genom
landtdagsordningen af 1869 fått sig den vigtiga rättigheten tillförsäkrad att till landtdag välja
tvenne representanter, hvilka hafva säte i presteståndet.
Kejsar Alexanders högtbetrodde man, rikssekreteraren Mikael Speransky, blef akademins
kansler år 1809.
Under hans
förvalt-ningstid utfärdades
för densamma 1811
en ny stat,
hvari-genom lärarnes löner
förbättrades,
professorernas antal
ökades från 14 till 20
och anslagen för
samlingar och
inrättningar betydligt
höjdes. Jämväl
anvisades medel till
fullbordande af det 1802
påbegynta nya
universitetshuset, som
blef färdigt 1816.
Till utverkande af
dessa förmåner åt
akademin bidrog
verksamt dess dåva- Universitetets hufvudbyggnad i Helsingfors,
rande nitiske pro-
kansler, den redan på annat ställe, kap. III, omtalade Abo biskopen J. T Engström, som synes
hafva i hög grad förvärfvat Kejsar Alexanders förtroende.
Efter Sper an skys fall 1812 bekläddes kanslersembetet en tid af en finsk man, den bekante grefve
Gustaf Mauritz Armfelt. Men efter hans död vederfors universitetet den utmärkelsen, att till dess
kansler år 1816 utnämndes Kejsarens egen broder, Storfursten Nikolai Pavloyitsch, som innehade
befattningen ända till dess han år 1825 besteg tronen. Förmånen att sålunda ega sin högste
målsman i tronens närmaste grannskap har universitetet äfven därefter åtnjutit, i det kanslerskapet
innehafts af Tronföljarne Storfursten Alexander Nikolajewitsch, sedermera Kejsar Alexander II
1826—-1855; Storfursten Nikolai Alexandrowitsch 1855—65; Storfursten Alexander
Alexan-drowitsch, numera H. M:t Kejsar Alexander III, 1865—81; Storfursten Nikolai Alexandrowitsch
sedan år 1881. Finlands ministerstatssekreterare har vanligen varit förordnad kansler till biträde.
Den brand, som 1827 lade Abo i aska, förstörde det nya universitetshuset äfvensom största
delen af de vetenskapliga samlingarna, Frukterna af seklers trägna mödor gingo sålunda inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
