Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvet inom denna senare hade dittills ännu bibehållit mycket af äldre tiders råhet och
själfsvåld. Dryckenskap och slagsmål voro långt ifrån sällsynta. Men dessa oseder aftogo i samma
mån de ideela intressena vunno insteg. Åtskilliga tilldragelser bidrogo särskildt till att rikta
sinnena mot högre mål; så t. ex. den jubelfest, som 1840 firades till minne af universitetets
200-åriga tillvaro. Vid detta tillfälle anstäldes promotioner i alla fyra fakulteterna, och till dem hade
infunnit sig talrikare gäster än vanligt, såväl från eget land, som från främmande länder. Från
Sverige hade bland andra anländt den gamle skalden biskop Franzén, som nu återsåg sitt
fädernesland och dess högskola under helt andra förhållanden, än de, hvarunder han 80 år tidigare
lemnat dem. Helsad med jubel af ungdomen, som mangrant tågat ut från staden den ankommande
till mötes, var han föremål för allas hyllning och vördnad. Bland gäster från Ryssland märktes,
jämte några andra kände vetenskapsmän och litteratörer, den framstående skriftställaren J. Grot,
sedermera anstäld såsom professor i ryska språket vid Helsingfors universitet, där han kvarlemnat
ett aktadt minne. Åtskilliga vetenskapliga och skönlitterära arbeten blefvo utgifna i anledning af
jubelfesten, hvilken därigenom, liksom genom den
nationela lyftning den gaf sinnena, fick en
betydelse långt öfver stundens.
Studentkåren hade af gammalt haft för sed att
fira s. k. »majfester», till hvilka talrika gäster af
båda könen inbjödos. En särskild märkvärdighet
fick majfesten år 1848, hvilken för alla därvid
närvarande blef oförgätlig. Då sjöngs första gången
offentligen Runebergs »Vårt land» med Pacii enkom
för detta tillfälle komponerade melodi, hvilken sång
från denna stund blef landets nationalsång. Vid
samma tillfälle höll Finlands bäste talare Fredrik
Cygnaeus, känd äfven som skald och historiker,
ett tal, hvilket väckte till klar låga patriotismens
glöd i de ungas sinnen.
Den finskt nationela rörelsen, som åsyftade att
höja det stora flertalets af landets invånare språk,
det finska, till kulturspråk, hade på 1840-talet
vunnit stor anslutning inom de yngre akademiska
kret-sarne. Men man hade lyckats ingifva ej blott
landets generalguvernör, furst Menschikoff, utan äfven
Kejsar Nikolai den tanken, att under dessa
sträf-vanden dolde sig revolutionära tendenser och att den finska högskolan icke förblifvit oberörd af
tidens politiska omstörtningsbegär. Några beklagliga excesser, .till hvilka ett antal studenter gjort sig
skyldiga, tycktes gifva denna tanke ytterligare bekräftelse. Särskilda åtgärder blefvo därför vidtagna
för att ställa ungdomen under en noggrannare tillsyn, och dåvarande vicekansler, general J. M.
Nordenstam, fick order att strängt undertrycka hvarje yttring af oppositionslust. De studerande
hade af ålder varit indelade i s. k. »nationer», eller, såsom de efter 1828 kallades, afdelningar, efter
de särskilda landskap, från hvilka de härstammade, men denna institution betraktades af de
makt-egande såsom härden för en revolutionär propaganda, h varför af delningarna i statuterna af 1852
upphäfdes och ersattes genom en indelning efter fakulteter. En annan förändring, som skedde genom
dessa statuter, var att den filosofiska professionen upphäfdes. Kejsar Nikolai tillskref, såsom bekant,
filosofin en stor andel i den omstörtningsanda, som vid denna tid upprörde hela vår världsdel.
En oskattbar lycka för det finska universitetet under dessa brydsamma förhållanden var, att det
till förespråkare hos monarken hade dåvarande Storfursten-tronföljaren Alexander Nikolajewitsch.
Alexander Nikolajewitsch såsom tronföljare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
