Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom framstående skicklighet och lärareförmåga och gåfvo anseende åt det läroverk, där de
voro anstälda. Skollärarne hade den tiden vissa företrädesrättigheter vid ansökan om pastorat.
Utsigten att erhålla ett sådant bildade ett vederlag för de knappa lönevilkoren på skolbanan och
tillförde denna personer med högre akademisk bildning. Yid seklets början funnos i landet,
förutom pedagogierna, följande elementarläroverk: katedralskolan i Abo, år 1830 efter universitetets
flyttning till Helsingfors ombildad till gymnasium, gymnasiet i Borgå samt 7 trivialskolor.
En annan bild tedde undervisningsväsendet i »Gamla Finland» eller Wiborgs län. Detta
hade erhållit sin organisation genom en skolordning af 1804. Den första undervisningen
meddelades i elementarskolor. Från dessa läroverk mottogos eleverna i någon af länets 7 kretsskolor
med dels två-, dels treårig kurs. Spetsen af organisationen utgjorde det treklassiga gymnasiet i
Wiborg. Läroplanerna lemnade vid sidan af de klassiska språken ett betydande rum jämväl för
moderna språk, matematik och naturvetenskaper samt öfrig medborgerlig kunskap. Förbindelser
med pedagogikens hemland, Tyskland, delvis förmedlade genom universitetet i Dorpat, hade banat
väg för anförda organisation. Dessa förbindelser sträckte sig ända därhän, att den högre
bildningen kläddes i det tyska språkets drägt och till icke ringa del meddelades af tyske män
-ett förhållande, som visserligen icke var gynnsamt för undervisningen, då en stor del elever vid
inträdet i skolan ej kände tyska språket. I detta skoldistrikt uppmärksammades från det
allmännas sida äfven behofvet af anstalter för kvinnobildning. Ar 1812 funnos här icke mindre än
6 publika läroverk för flickor. — Denna organisation undergick i liufvudsak ingen förändring, då
länet år 1811 förenades med det öfriga Finland.
Såsom ljuspunkter på den pedagogiska horisonten och bebådande ny dag för undervisning
och uppfostran framträdde under detta tidsskede särskilda, på enskildt initiativ tillkomna privata
bildningsanstalter. En arbetare i Pestalozzis anda blef den store mästarens lärjunge och beundrare
f. d. löjtnanten Odert Gripenberg (1788—1848), som år 1812 öppnade en privat skola för att
förverkliga sina pedagogiska principer. Märkelig på sin tid var denna skola främst genom de gamla
språkens fullständiga uteslutning från läroplanen och de moderna kulturspråkens upptagande i
deras ställe. Med vexlande framgång upprätthölls detta Finlands första realläroverk till år 1822,
då det, efter att tvenne gånger hafva flyttat bopålar, slutligen indrogs. Senare, år 1835, öppnade
Gripenberg dock en ny skola i Helsingfors. — Större varaktighet fick ett år 1831 i Helsingfors
grundadt privat skolföretag, Helsingfors lyceum. Planen till detta hade uppgjorts inom en krets
af yngre universitetslärare, bland hvilka må nämnas docenten, sedermera professorn i dogmatik
A. A. Laurell, som blef lyceets förste föreståndare, J. L. Runeberg, J. J. Nervander och B.
O. Lille. Under insigtsfull ledning, först af Laurell, sedermera, från år 1845, af den energiske
K. Backman (1805—1856), och med förmånen af utmärkta lärarekrafter, vann det nya företaget
inom kort berättigadt anseende såsom landets yppersta läroverk. Det innehöll icke blott
gymna-sialklasser, utan jämväl bottenskola. Programmet bröt med den äldre skolan, i det att vid sidan
af de klassiska språken behörig plats anvisades åt de moderna språken. Äfven andan inom
skolan och metoden voro andra, än i de föråldrade publika läroverken. Helsingfors lyceum, som
upprätthållits intill år 1891, blef sålunda af epokgörande betydelse såsom en förelöpare till en
kommande nydaning af Finlands skolväsende. — En tredje enskild läroanstalt med utprägladt
realistisk tendens grundlädes år 1840 i Abo af gymnasiilektorn, sedermera erkebiskopen E. Bergenheim,
men egde ej långvarigt bestånd.
Äret 1841 betecknar en vändpunkt i den finska skolans lif. Småningom hade förarbetena
för den redan kort efter landets förening med Ryssland nödig befunna reformen af
undervisningsväsendet slutförts. Nämnda år emanerade ändtligen särskilda förordningar angående läroverkens
fullständiga omdaning, efterföljda 1843 af en detaljerad gymnasii- och skolordning. Det stadgades
nu, att elementarundervisningen skulle meddelas i lägre elementarskolor med en eller två klasser,
högre elementarskolor med fyra klasser samt gymnasier med två, senare tre klasser, i hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
