Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elementarundervisningen afslutades, till grund för vetenskapliga studier vid universitetet. Gymnasier
af detta slag organiserades i Abo, Borgå, Kuopio och Wasa; i Wiborg bildades ett gymnasium
med G klasser genom sammandragning af en kretsskola och det äldre gymnasiet. Högre
elementarskolor upprättades, förutom på gymnasiiorter, i sex af landets städer; antalet lägre
elementarskolor blef 30. Det förut i ekonomiskt afseende illa stälda lärareståndet erhöll nya, en
anständig bergning tryggande förmåner; dessutom förstärktes lärarekrafterna vid skolorna genom
arbetets fördelning på flere tjenster. I läroprogrammet bibehöllo allt fortsättningsvis de
klassiska språken, främst latinet, en predominerande ställning, men jämförd med den äldre
undervis-ningsplanen, betecknade dock den nya ett framsteg i allmänt humanistisk och real riktning.
Undervisningsspråkef förblef svenskan, utom att i skolorna i Wiborgs län vissa ämnen skulle
föredragas på ryska, hvilket språk, såsom tillförene (från 1812), var obligatoriskt
undervisningsämne i alla skolor.
För första gången i en skolordning för Finland bestämdes, att i elementarläroverken
undervisning skulle meddelas i finska språket. Ny tid hade randats, det finska språket hade höjts
från folkspråkets obeaktade plats, det hade blifvit föremål för vetenskaplig forskning, det var
bärare af en ursprunglig folkpoesi,
och en finsk litteratur hade
begynt uppspira. Ar 1857 påbjöds
öppnandet i Jyväskylä af Finlands
första högre elementarskola med
finskan såsom under visningsspråk,
och, successivt utvidgad med
gymnasialklasser, dimitterade denna
skola 1865 de första studenter,
som på finska bestodo sin
examen för inträde vid universitetet.
Reformerna år 1841 sträckte sig
äfven till området för
kvinnobild-ningen. Medan den unga flickans
undervisning tidigare varit en sak
för hemmets enskilda omsorg,
upptogs denna nu i statens hägn.
Offentliga läroverk för
kvinno-bildning organiserades i
Helsingfors och Abo, jämte det den sedan äldre tid i Wiborg existerande högre »Töchterschule» bibehölls,
utom att det tyska undervisningsspråkef byttes till svenska. Detta utvecklingssteg blef af betydelse
långt utöfver de nya skolornas egentliga verksamhetssfer. Ty ehuru ännu lång tid framåt en stor
del af det uppväxande kvinliga slägtet erhöll sin utbildning uteslutande i hemmet eller i inhemska
eller utländska privata pensionat, bidrogo statens fruntimmersskolor i väsentlig mån till att fastställa
vissa allmänna fordringar på innehållet af kvinnobildningens elementarkurser.
Dessa nydaningsåtgärder hade gifvit undervisningsverket en till det yttre ny organisation och
äfven reformerat läroplanen såtillvida, att från skolans fjärde klass och genom gymnasium en
fördelning i tvenne linier blef införd: en klassisk, som förberedde till »läroståndet», och en för
öfriga lefnadsyrken afsedd linie, där moderna språk och teckning för det mesta trädde i de
klassiska språkens ställe.
Tidens kraf på en vidare utveckling, särskildt i real riktning, medförde de partiela reformer,
som vidtogos genom skolordningen af år 1856. Denna hade dock ej länge egt bestånd, innan
åter nya problem uppstodo.
Gymnasium, numera lyceum, i Wasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
