Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till följd af en konflikt med universitetsmyndigheterna lemnade Snellman för en tid fäderneslandet
1839 och begaf sig till Sverige. Vid sidan af flitig publicistisk och skönlitterär verksamhet
fullbordade han här den filosofiska elementarkursen, hvars tvenne senare häften upptaga (subjektiv)
logik och rättslära, samt utgaf en med rätta prisad afhandling om det akademiska studium.
Hösten 1840 begaf han sig till Tyskland, där han knöt personlig bekantskap med flere af den
där pågående filosofiska rörelsens målsmän, såsom D. F. Strauss, C. L. Michelet, A. Ruge. Under
vintern 1840 41 skref han i Tubingen ett arbete på tyska språket, Die Idee der Persönlichkeit,
hvilket utgjorde ett inlägg i den då rådande striden om Guds personlighet, och förhållande till
den menskliga personligheten. Snellman tog här sin ståndpunkt inom den Hegelska skolans s. k.
venstra flygel, d. v. s. den, som panteistiskt låter det absolutas medvetande om sig sammanfalla
med den ändliga andens medvetande om det absoluta. Denna skrift, som särdeles förmånligt
bedömdes i den Hegelska skolans organ, Berliner
Jahrbiicher, tillvann Snellman i Tyskland
anseende af att vara en af samma skolas
skarpsinnigaste och grundligaste tänkare. Återkommen frän
Tyskland, vistades han ännu ett år i Sverige, där
han bland annat deltog i en häftig tidningsfejd
rörande Strauss’ åsigter om evangelierna, samt
utgaf sin förnämsta filosofiska skrift, Läran om
staten, på hvars stilistiska form han nedlade
mycken omsorg. Denna skrift — hvars ledande
tanke är att nationalandan utgör allt statslifs
rätta grundval — har utöfvat ett stort inflytande
på tänkesättet i förf:s fädernesland.
Återkommen dit, egnade sig Snellman under
flera år åt publicistisk verksamhet. Den efter
Tengström lediga filosofie professionen sökte han
1848, men utan framgång till följd af den ogunst
lian ådragit sig hos de makthafvande. Det är
förut (s. 171, 172) omtaladt, huruledes hela
professionen indrogs, men återstäldes efter
regent-ombvtet 1855. Ändtligen vorden professor,
utvecklade Snellman en intensiv ocli inflytelserik
lärareverksamhet, hvilken dock ej blef långvarig,
emedan han redan 1863 utbytte katedern mot
finan sch ef s-taburetten. Planer till filosofiska arbeten, däribland en ny bearbetning af läran om
staten, hvilka sysselsatte Snellman under hans senare år, kommo ej till utförande. En upplaga
af hans samlade arbeten i 12 band är som bäst under utgifning.
Bland filosofins senare målsmän kumia nämnas: Wilhelm Bolin, f. 1835,
universitetsbibliotekarie sedan 1873, hvilken utgifvit bland annat: Familjen, studier, 1864; Europas statslif och
filosofins politiska läror, 2 delar, 1868, 71, innehållande en historisk-kritisk framställning af de
förnämsta statsfilosofiska teorier sedan nyare tidens början. Personligen bekant med och varm
beundrare af Ludvig Feuerbach, den ryktbare författaren till »Das Wesen des Christenthums»,
har Bolin, med begagnande af förut otryckt material, utgifvit en monografi, Jj. Feuerbach, sein
Wirken und seine Zeitgenossen, Stuttgart 1891. Därjämte har Bolin i häftevis utkommande
»Studier och föredrag» samt i särskilda tyska och svenska tidskrifter behandlat jämväl filosofiska
ämnen. — Thiodolf Rein, f. 1838, professor i filosofi sedan 1869, ursprungligen hegelian, men
sedan anslutande sig närmast till H. Lotzes idealrealism, har utom ett par läroböcker i logik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
